[under uppförande]

Jag sitter i kanten av grannens tomt och lånar deras trådlösa. För någon dag sen började jag känna av en svag hemlängtan. Den växte sig starkare och starkare tills jag igår fick ett utbrott. Det var meningen att jag skulle cykla till affären, men jag kom inte längre än till där vår lilla grusväg övergår till den lite större asfalterade, ett par hundra meter bort. Jag blev plötsligt så arg. Och ännu argare för att jag var så irrationell i min ilska. Så jag vände om. Och blev bara ännu argare. Hoppade av cykeln, lyfte upp den och slängde den så långt jag orkade. För att kanalisera ilskan någonstans. Cykeln kom inte så långt. Någon meter från mina bara ben låg bakhjulet en bit ovanför marken och snurrade sakta. Cykeln såg inte ut att bry sig så mycket om mitt tilltag.
Sen gick jag tillbaka till huset och sa till mamma att nu vill jag hem. Hon gav mig en snabb diagnos. Lappsjuka. Så idag gick hon över till grannen, pratade lite om ditt och datt, och nu sitter jag här på deras tomtgräns och ser solen gå ner bakom tallarna. Det har varit en varm dag. Jag är hungrig. På måndag tar jag nattbåten från Helsingfors. Jag är påväg hem.