återfall

Jag var så uppfylld. Jag kom hem från Hundby och det första jag gjorde var att gå från Södra station rakt till Medborgarplatsens bibliotek och låna nio böcker. NIO BÖCKER. Katja is back. Lite Bodil Malmsten, lite Jostein Gaarder och en Kerstin Thorvall (någon gång ska man väl läsa något av henne också, trots att hon är neurotisk och vulgär). Jag gick där, med nio böcker på armen, och kände hur jag gick med nio hela världar i famnen. Sen kom jag hem och Anna berättade att de ringt från stallet och frågat om jag ska fortsätta rida. (Jag vet inte om jag vill fortsätta rida. Jag vet inte om jag vill låsa två dagar i veckan. Jag vet inte ens om Panther lever fortfarande, om hans brutna ben läkts efter den halvårslånga konvalesensen, om han överlevde sommarbetet. Jag vet inte om jag skulle klara av att få veta. Sara svarar inte när jag ringer.) Och sen började pappa prata om att jag är nitton nu, jag kan inte bara gå och slå dank längre, jag är VUXEN. (Jag har sagt åt honom att jag vill skriva. Han säger att jag behöver livserfarenheter att skriva om.)
Nu sitter jag här och lyssnar på Elton John, med ett panikartat begär efter choklad och amerikanska dramaserier.

KAN INTE NÅGON BARA VÄLJA ÅT MIG?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback