internet

Om man söker på mitt namn på Google, så är det enda man får fram som har med mig att göra ett par artiklar som pappa skrivit där han nämner min dotter Katja. Krönika om åttaåriga Katja som lär sig åka slalom i Sälen. Nioåriga Katjas resedagbok från Sydafrika. Otröstliga bäbis-Katja som får massage av en stor grekinna på Karpathos och sen sover i ett helt dygn. Någon annanstans finns jag inte.

Men högt upp på resultatlistan finns fotografen
Katja K. Katja K rider i mitt stall. Katja K är den mest odrägliga av alla de där tanterna jag hjälper sadla-tränsa-sittaupp på torsdagarna. Hon vänder upp och ner på hela stallet om hon inte får sin favorithäst och får mig att vilja stoppa munnen full med hösilage så att jag kan skrika ifred. Och hon visar sig vara fotograf. Var finns rättvisan? Det är inte okej att en lynnig, egocentrerad person som hon kan fota, tycks vara framgångsrik. Det är som att säga att man inte får någonting för att vara trevlig. Men det är väl så det är. Jag är bitter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback