[under uppförande]

Imorse kom jag på en grej. Jag satt och läste gamla texter och det slog mig plötsligt att jag hänger upp mig själv på andra, min identitet blir beroende av dem och när de försvinner så faller jag handlöst ner i vilsenheten igen. Det är inte hälsosamt att lita så helhjärtat på någon. Men motsatsen, som jag gått in i nu, att inte lita på någon alls någonsin, det kan inte heller vara bra. Jag behöver en ny början. Men skolan hänger som stoppklossar om mina fötter, handlingsförlamar.