Hundbyhelg
Jag har varit på landet över påskhelgen. Jag har läst och tittat på Fem myror är fler än fyra elefanter med Aron, och hela tiden har jag gått och försökt komma ihåg ifall jag stängde av spisplattan innan jag åkte hemifrån eller inte. Jag har målat upp scenarier där hela min samling av fotografier, dagböcker, skivor blivit svarta klumpar i en svart lägenhet. När jag kom hem var spisen självklart av, det är ju en reflex att stänga av den, antagligen därför jag inte kunnat minnas att jag vridit av knappen. Men den där nyfunna paranoian, det känns verkligen ovant, jag har aldrig varit sån tidigare. Den senaste veckan har jag varit osäker på ifall jag låst dörren varje gång jag gått hemifrån. Jag ser inbrotten framför mig, förlorade tv-apparater och herregud, pengarna till skivan som jag hade under min madrass, kassör som jag är, flera tusen kronor, vad skulle jag göra om de blev stulna? Till slut satte jag in dem på mitt konto, för säkerhets skull. Jag tror att Kirke har smittat mig. Kirke är den mest paranoida människan jag känner.
Nu, äntligen, har jag läst ut Abyssinian chronicles och jag blev väckt imorse av Anna som knackade på gäststugans dörr och frågade om jag inte ville komma ut och göra en snögubbe. Aprilvädret gör verkligen skäl för sitt namn.
Kommentarer
Trackback