förlorat
Jag mår lite illa. Jag tror jag åt för mycket igår. Men det var ju så gott...
Och jag känner mig utnyttjad. Som att mig behöver man inte prata med, förklara för, mig kan man skyffla över skiten på och sen inte ens känna sig skyldig att förklara sig för. Att det faktiskt inte var jag som gjorde fel, egentligen. Här har jag gått och tappat bort mig själv, och så handlar det om något helt annat. Förklätt i ett från-Katja-avståndstagande. Jag är visst inte ondskan. Men den nya förståelsen får mig inte att förlåta. Den gör mig hatisk. Den får mig att tänka aldrig igen. Nu är det slut på riktigt.
Och jag känner mig utnyttjad. Som att mig behöver man inte prata med, förklara för, mig kan man skyffla över skiten på och sen inte ens känna sig skyldig att förklara sig för. Att det faktiskt inte var jag som gjorde fel, egentligen. Här har jag gått och tappat bort mig själv, och så handlar det om något helt annat. Förklätt i ett från-Katja-avståndstagande. Jag är visst inte ondskan. Men den nya förståelsen får mig inte att förlåta. Den gör mig hatisk. Den får mig att tänka aldrig igen. Nu är det slut på riktigt.
Kommentarer
Trackback