som en fortsättning, en avslutning

Jag behövde något fint (igen, vad många strategier jag har för att fly), så jag plockade fram min egna lilla diktantologi. Hittade en som passar fint ikväll, med Before sunset och så.


Sådana människor

Det kryllar inte av sådana människor
som man skulle kunna ha den där
direktkontakten med
där bara ett ögonkast
är en stålvajer i darrning

Det kanske inte gick nån sån
i din klass i grundskolan
eller stod och spanade en fredagkväll
på Blå Dragonen
Inte en sån människa så långt ögat når

Sådana människor är slumpspridda
i längden i tid
och på tvären i världen
Kanske någon hade det som
sitt livs projekt att söka efter dig
fast för tidigt
eller för sent
och på en alldeles för avsides plats
från dina fötter räknat

Och du sitter där
på en gulmålad stol
i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge
Det kanske finns en sju åtta stycken
för dig lämpade människor som
just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar
med var sin tomma kaffekopp
och inte skulle kunna tänka sig
att låna veteströ
av någon annan
än dig

Och han, den där som är så lyckligt parbildad
han kanske valde så där
som man väljer mellan olika tvättmedelssorter
Solja Krapu


Stålvajrarna har jag lånat till egna texter, för jag känner igen mig så. Jag får ofta ögonkontakt med människor helt utan anledning, ibland känns det som ett slag i bröstet. Det är konstigt, Jim har sagt att jag är så rolig för jag liksom känner varje gång man ser på mig och kommer på dem på bar gärning, så att säga. Och varför inte, jag kanske är lite synsk. Isåfall har jag ärvt det av morfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback