min julhelg I
DAN FÖRE DAN FÖRE DOPPAREDAN (22/12)
På tunnelbanan, 07:47
En av Audiofon-tjejerna gick precis på tunnelbanan, Björkhagen tio i åtta, och jag drömde om Viktoria Tolstoy. Jag drömde att jag såg den nya Bond-filmen och sen sa till Viktor att jag inte alls tyckte om den, det var alldeles för mycket gubbar och pangpang. Och dessutom tyckte Viktoria Tolstoy inte heller om den. Drömde jag. Sen vaknade jag och åt mysli med alldeles för lite filmjölk, den tog liksom slut mitt i.
På Cityterminalen, 08:12
Jag glömde matsäcken pappa gjorde åt mig igår i kylskåpet. Just nu skulle jag vilja ha den där festisen.
Sist jag satt här var när vi skulle till Arvika. Kirke kunde inte gå för sina blåsor på fötterna. Den där jävla båten. Den var inte bara Kirkes sommar, den var min och Hannahs också. Även om vi aldrig sett den, än mindre varit ombord.
På flygbussen, 08:28
Jag kommer ihåg i somras när jag gick från Kungsholmen till Centralen. Jag hade varit hemma hos Thomas med det hade blivit lite för mycket knark för min smak och jag hade gått därifrån. (Snyggt pluskvamperfekt.) Tunnelbanan skulle inte börja gå än på ett par timmar, så jag tänkte att jag går till nattbuss 890 på Centralen. Ljuset var sådär stilla rosa, staden var tyst och det var så vackert. Det var i somras. Nu är det december och solen ska precis gå upp. Men gryningsljuset är annorlunda i december än i juni. Tyngre på något sätt. Åtminstone utan snö.
Jag fick ett sms från Robin, skickat 02:23:45. Han gör så ibland, skickar sms när han inte kan sova. Jag vet inte riktigt om jag ska känna mig smickrad över att det är mig han tänker på när han inte kan sova. Eller, vad vet jag. Han kanske skickar till alla i sin telefonbok i tur och ordning, och inatt råkade det bara vara min tur. Jag har ingen aning. Vi lyckas alltid vara så taskiga mot varandra innan vi hunnit vara sams tillräckligt länge för att riktigt lära känna varandra. Vad ska jag säga, he brings out the worst in me. Varför jag då tycker om honom är över mitt förstånd. Men det är ju fascinerande, sättet som vi hållit på och varit vänner och ovänner och sen vänner igen, i tre år nu. Drygt. That?s gotta count for something.
Gryningsljus över Arlanda
Arlanda, 09:34
Jag fick lägga in mina näsdroppar i en plastpåse. Det kan ju vara en bomb. Varför vill människor döda varandra? Varför räcker det inte med döden som livet ständigt utsätter oss för ändå? Helt utan att fråga om lov.
Det sitter ett äldre finskt par en bit bort. Han dricker redan öl, fastän klockan bara är halv tio och jag vet att jag är en landsförrädare när jag säger så, att jag måste jobba mot fördomarna, men det känns så finskt. Ölen och han sluddrar en aning, har ungefär Borgådialekt, han är säkert från Nyland, och han pratar om vad de ska göra ikväll. Han ser finsk ut också. Lönnfet, slätrakad i ansiktet och lång tangofrisyr. Som tagen ur en Kaurismäki-film.
Mitt plan går om en timme. Jag är för ovanlighetens skull i alldeles för god tid.
På flygplanet, boarding, 10:19
Jag har bara en stämpel i mitt pass. ?US immigrant NYC admitted aug 04 2004 for 90 days?. Man får inte så många stämplar nuförtiden. Jag har gamla pass med visum till en massa exotiska platser, Madagaskar och Tanzania. En gång blev jag biten av en apa i Zimbabwe. Men jag har inte varit på så många exotiska platser med det här passet. Island under samma resa som det där ?US immigrant NYC?. Grekland under ett antal tillfällen, Italien, London, Berlin, Barcelona. Jag har hållit mig i Europa den senaste tiden.
På flygplanet, i luften, 10:53
Jag läser en bok. ?Livskonsten? av Yvonne Savy. Savy låter franskt tycker jag, men den är skriven på svenska. Varje kapitel börjar med en aperitif. Kapitel 3 börjar med ?Ta in på ett hotell i din hemstad under namnet Göta Borg eller Göte Borg?. Jag har en plastkusin som heter Göte. Jag har inte träffat honom på flera år, säkert tio. Han är webbdesigner i Sydafrika.
Det är turbulens. Jag är alltid rädd för att vingarna ska ramla av. Det är helt ologiskt, jag vet, men det har blivit så på senare år. Jag var aldrig flygrädd när jag var liten. Nu fick jag te.
Vanda flygplats, 12:47 (lokal tid)
Jag har lyssnat igenom Asha Alis skiva tre gånger nu. Så jag bytte till första skivan i The White Album. Bussen till Borgå går 13:40 från plattform 14. Det är bara att vänta?
På bussen till Borgå, 13:56
Jag tycker om ?Piggies?. Den är rolig. Den får mig att tänka på ?Animal farm? av George Orwell. Den är riktigt äcklig. Orwell är duktig på att skriva obehagliga böcker. ?1984? är ännu värre.
På övervåningen i karantän, Vahijärvi, 18:55
Tacka gud för sms:en. Jag satt och funderade och så kom jag på något som Fred och Thea pratade om den där gången när jag fikade med dem. Jag vet inte riktigt till vad, men de skulle klä ut sig till sina idoler och jag tänkte att det skulle kunna vara lösningen för min extremt osammanhållna klass. Vi kan ju aldrig bestämma oss för någonting, men herregud, vi går ju i tema, vi måste bara ha ett tema för vår skiva. Och med idol kan man göra det mesta. Man kan till och med, om man inte pallar klä ut sig, klä ut sig till sig själv och säga att man är sin egen idol. Samtidigt som de som vill spejsa till det kan klä ut sig till Tarzan eller Pippi Långstrump om de vill. Jag var tvungen att skicka ett sms till Sandra om det. Och jag fick ett svar: ?Det skulle vara kul faktiskt! Den idén bevarar vi?. Att kunna skicka tankar över Östersjön och få svar på ett par minuter, det är ganska underbart. Det lättar hjärtat.
Mormor är svag. Hon ser så liten ut i sängen. Hon orkar inte prata så mycket och jag vill inte gå nära för smittrisken. Men det är snö. Jag kommer i alla fall få en vit jul.
Efter middagen, tillbaka uppe på övervåningen, 23:48
Jag fortsätter läsa i ?Livskonsten?, kapitlet om måltiden. Och jag blir så inspirerad. ?Att äta någons mat är en akt av närhet och förtroende. Hur lätt är det inte att ta död på någon med förgiftad mat eller dryck. /?/ Varje måltid är alltid innesluten i ett sammanhang, som det mesta här i världen. Men kanske gäller detta måltiden i allra högsta grad. En middag börjar ibland redan dagen efter och slutar dagen före.? Jag ska börja bjuda mina vänner på middag. Jag ska börja lägga ner omsorg i matlagningen. Jag tycker att det är kul, det känns bara så värdelöst att laga god mat åt sig själv. Men om jag gör det var kärlek och vet att någon annan ska äta det. Då kommer det finnas en mening. Jag ska börja laga mat åt mina vänner.
Jag är som i ett rus. Jag trodde att den här helgen skulle tynga ner mig, att jag skulle sjunka ännu längre ner i min egen galla. Men som av ett trollslag känner jag mig alldeles lätt, fri. Mormor är fortfarande mormor och jag kommer alltid att komma ihåg henne som mormor. Hon har fortfarande kvar sig själv, och jag pratade med Kaarina. Lyssnade till Kaarina. Människor berättar saker till mig. Jag tror att jag är bra på att lyssna, jag har lätt för att se sammanhang. Jag tror att jag är förtroendeingivande. Jag är väldigt bra på att prata om mig själv och jag kan ge ett egocentrerat intryck. Men det är det jag tänker på, det enda jag har att relatera till, jag funderar mycket över mig själv och livet och det blir det jag pratar om. Men jag är minst lika intresserad av andra människors liv. Jag är dålig på att ställa frågor, det är jag medveten om, jag tar sällan första steget. Men när någon väl öppnat för att berätta så lyssnar jag. Så tror jag att det är. Jag lyssnar och jag lyckas ibland hjälpa till att reda ut nystanet bara genom att lyssna. Med ett par enstaka ord kanske. Och jag vill så gärna, men jag kan inte ta det första steget. Men när jag väl sitter där njuter jag. Jag tycker om att lyssna.
Jag lyssnar på Jamie Cullums Twenty Something. Minns hans fantastiska konsert för ett år sen. Jag älskar ?Lover, you should?ve come over?. Jag har originalet också, Jeff Buckley, den är också vacker men jag blir alltid så betryckt av all smärta i Jeffs röst. Jag vill ha den ibland, men nu passar Jamie bättre. ?Maybe I?m too young to keep good love from going wrong, but tonight you?re on my mind, so you?ll never know.? Jag känner med hela sången, jag vill spela den om och om igen, jag vill vara i den. ?Where are you tonight? You know how much I need it.? Ikväll är jag Jeff/Jamie och det känns inte fult. Det är bara skirt och livsviktigt. ?So I?ll wait for you, and I?ll burn.?
Jag vill inte gå och lägga mig, men jag borde väl. Klockan är över midnatt.
