[under uppförande]

Å, jag kommer ihåg Popaganda. Jag lyssnar på Frida Hyvönen för första gången på flera månader och jag kommer ihåg hennes konsert på stora scenen mitt i lervällingen. Å, jag hade alldeles glömt bort hur vackert hon sjunger, hur vackert hon spelar, hur vackert de belös scenen med lila och blått och rökmaskiner och hur ensam jag var och hur skönt det var att inte ha någon annan att anpassa sig efter. Jag minns hur jag frös och hur jag gick runt med kameran över axeln och blocket och pennan i handen i en studie av ungdomskultur. Och alla konserter. Frida Hyvönen. Det allra vackraste. Peter Bjorn and John, Hello Saferide, David and the Citizens och Josh Ritter. Jag minns leran och jag minns den overkliga känslan av att vara mitt bland alla dessa människor men ändå helt innesluten i mig själv. Musiken påverkar mig så starkt.