matvanor
I Bolivia äter man frukost, lunch och te. Ingen middag. Jag har fortfarande inte vant mig. Jag klarar mig inte på två och en halv måltid om dagen.
Till frukost äter vi för det mesta vitt bröd med ost eller marmelad eller leverpastej och RIKTIGT SMÖR. Till det dricker vi färskpressad jos. Jag och Natalia har också börjat koka mannagrynsgröt och havregrynsgröt, och ibland äter vi yoghurt.
Det är vad vi äter hemma. Men ute i landet, om man beställer in en frukost på en restaurang av det mer lokala slaget, får man troligen in både senigt, stekt kött, ett nästan helt ostekt ägg och papas fritas och ris, och till det mate de coca (te på kokablad) eller kaffe. Det är som att man har flyttat lunchen till frukost.
Till lunch får man alltid två eller tre rätter. Både hemma hos Natalia och på bolivianska restauranger får vi först soppa, som kan innehålla vadsomhelst - frystorkade potatisar, quinoa, diverse grönsaker, enstaka köttbitar eller hönsben.
Sen huvudrätt, oftast en kött-, kyckling- eller fiskbit eller en gryta, serverat med papas fritas och ris. Alltid båda två, alltid papas fritas och ris, jag hatar papas fritas och ris.
Och ibland, om man har tur, blir det efterrätt - lite frukt kanske eller gelatina (jelly för er lite mer anglosaxiskt orienterade).
Så, sist på dagen, runt sex, serveras det te. Istället för middag. Och det är precis vad det låter som. Vi dricker te och äter en macka, ibland med dulce de leche på. (Dulce de leche är en sorts kolakräm som bara består av socker. Jag tror att det är kondenserad mjölk, som bara kondenserats ett steg längre. Bolivianer i allmänhet tycker om sitt socker - de häller i skedvis med socker i sitt te och kaffe, ja, till och med i den färskpressade josen, på hotellen serveras bara marmelad som pålägg och det är bara i de lite mer välsorterade butikerna som man kan hitta naturell yoghurt. Annars är det bara smaksatt, jättesöt yoghurt som gäller.)
Och det är allt de äter om dagarna. Och någonstans kan jag förstå upplägget, det här med inga stora matintag på kvällen, för av någon underlig anledning blir matsmältningen jobbigare ju senare på dagen man äter på den här höjden. Om någon kunde förlkara för mig varför, så skulle jag bli tacksam. Jag menar, luften är ju lika tunn oavsett vilken tid på dygnet det är.
Men mig funkar det inte på, det här med två och en halv mål om dagen. Jag går runt hela kvällarna och är hungrig och det får mig att småäta och alla mina byxor har blivit trånga. Jag tror att det är allt det vita brödet, smöret och helmjölken, det överdrivna sockerintaget (när man åker buss är det ju mycket lättare att bara äta en chokladkaka än att försöka få tag på något nyttigt, för sånt finns det ont om på bussterminaler och rastplatser) i kombination med småätandet om kvällarna.
Och det visar sig alltså att min ämnesomsättning visst inte är så fantastisk som jag alltid trott. I själva verket är det bara jag som, utan att tänka på det, äter väldigt nyttigt när jag är hemma (grönsaker, tofu, fisk och kyckling, sällan rött kött, finskt rågbröd och havregrynsgröt, bara lite mjölkprodukter och sällan något med raffinerat socker i över huvud taget) samtidigt som jag rör på mig mycket (jag älskar ju att gå, föredrar alltid en promenad framför bussen eller tunnelbanan om jag har tid, och sen har jag ju alltid hållit på med någon form av idrott åtminstone ett par gånger i veckan).
Usch vad jobbigt allting blev nu.
Till frukost äter vi för det mesta vitt bröd med ost eller marmelad eller leverpastej och RIKTIGT SMÖR. Till det dricker vi färskpressad jos. Jag och Natalia har också börjat koka mannagrynsgröt och havregrynsgröt, och ibland äter vi yoghurt.
Det är vad vi äter hemma. Men ute i landet, om man beställer in en frukost på en restaurang av det mer lokala slaget, får man troligen in både senigt, stekt kött, ett nästan helt ostekt ägg och papas fritas och ris, och till det mate de coca (te på kokablad) eller kaffe. Det är som att man har flyttat lunchen till frukost.
Till lunch får man alltid två eller tre rätter. Både hemma hos Natalia och på bolivianska restauranger får vi först soppa, som kan innehålla vadsomhelst - frystorkade potatisar, quinoa, diverse grönsaker, enstaka köttbitar eller hönsben.
Sen huvudrätt, oftast en kött-, kyckling- eller fiskbit eller en gryta, serverat med papas fritas och ris. Alltid båda två, alltid papas fritas och ris, jag hatar papas fritas och ris.
Och ibland, om man har tur, blir det efterrätt - lite frukt kanske eller gelatina (jelly för er lite mer anglosaxiskt orienterade).
Så, sist på dagen, runt sex, serveras det te. Istället för middag. Och det är precis vad det låter som. Vi dricker te och äter en macka, ibland med dulce de leche på. (Dulce de leche är en sorts kolakräm som bara består av socker. Jag tror att det är kondenserad mjölk, som bara kondenserats ett steg längre. Bolivianer i allmänhet tycker om sitt socker - de häller i skedvis med socker i sitt te och kaffe, ja, till och med i den färskpressade josen, på hotellen serveras bara marmelad som pålägg och det är bara i de lite mer välsorterade butikerna som man kan hitta naturell yoghurt. Annars är det bara smaksatt, jättesöt yoghurt som gäller.)
Och det är allt de äter om dagarna. Och någonstans kan jag förstå upplägget, det här med inga stora matintag på kvällen, för av någon underlig anledning blir matsmältningen jobbigare ju senare på dagen man äter på den här höjden. Om någon kunde förlkara för mig varför, så skulle jag bli tacksam. Jag menar, luften är ju lika tunn oavsett vilken tid på dygnet det är.
Men mig funkar det inte på, det här med två och en halv mål om dagen. Jag går runt hela kvällarna och är hungrig och det får mig att småäta och alla mina byxor har blivit trånga. Jag tror att det är allt det vita brödet, smöret och helmjölken, det överdrivna sockerintaget (när man åker buss är det ju mycket lättare att bara äta en chokladkaka än att försöka få tag på något nyttigt, för sånt finns det ont om på bussterminaler och rastplatser) i kombination med småätandet om kvällarna.
Och det visar sig alltså att min ämnesomsättning visst inte är så fantastisk som jag alltid trott. I själva verket är det bara jag som, utan att tänka på det, äter väldigt nyttigt när jag är hemma (grönsaker, tofu, fisk och kyckling, sällan rött kött, finskt rågbröd och havregrynsgröt, bara lite mjölkprodukter och sällan något med raffinerat socker i över huvud taget) samtidigt som jag rör på mig mycket (jag älskar ju att gå, föredrar alltid en promenad framför bussen eller tunnelbanan om jag har tid, och sen har jag ju alltid hållit på med någon form av idrott åtminstone ett par gånger i veckan).
Usch vad jobbigt allting blev nu.
Kommentarer
Trackback