[under uppförande]

Jag är en såndär person som tycker om att lägga saker i fack - min dator är full med välorganiserade mappar och jag sätter in mina recept i en pärm med tjugo olika mellanblad. För mig är världen uppdelad och jag vill förstå och veta vart allting kommer ifrån. Om jag inte kan det, blir jag frustrerad och kan inte sluta gräva, tills det inte finns något kvar att gräva i.
Men nu, såhär två minuter i två på natten, den näst kortaste natten det här året, undrar jag om det kanske ändå inte vore så att det finns saker som inte går att kategorisera, att förstå. Att det kanske helt enkelt bara är att ta dem som de är och att det inte gör så mycket om jag gör ett par fel på vägen.

För allt det här kategoriserandet tar ju sån jävla tid. Många saker hinner gå mig förbi medan jag försöker analysera dem till småbitar.