och regnet faller över Nokias åkrar (7 juli)
Det är någonting med det här stället. Det gör mig lat. Ohyggligt lat. Det passiviserar mig, jag kan inte få mig själv till att komma ur sängen före två och efter det gör jag ändå ingen nytta så jag skulle lika gärna bara kunna bli kvar i sängen. Igår lyckades jag i alla fall ta mig in till Borgå och köpa ett par tajts, så att jag kunde ge mig ut på min joggingrunda. Gick inte bra, såklart, jag har svårt att motivera mig själv att fortsätta springa när jag blivit trött. Idag regnar det, och jag bara pallar inte. Jag behöver en överdrivet hurtig friskis&svettis-gympaledare eller en skrikande ridlärare för att kunna motivera mig själv. Men äta kan jag, utan problem, jag håller långsamt på att förfalla.
Har jag nämnt att jag älskar Jenny Lewis? Och Regina Spektor, jag älskar Regina Spektor. Och som Nina Simone sjunger, Nobody knows you when you're down and out, när jag blivit tjock och inte vågar visa mig bland folk längre, så har jag alltid Jenny, Nina och Regina.