en så surrealistisk natt
Det är underligt med känslorna. Dem som man trodde hade försvunnit. Borta, glömda för länge sen.
Och sen står plötsligt objektet för alla dessa känslor framför en, och de rasar ner över en. Inte som då, snarare som ekon, men precis i det ögonblicket är det som att man sugs tillbaka till nuet då inget annat än de existerade. Och förvirringen när kontakten brutits men känslorna fortfarande ekar i huvudet och man inte vet om man är nu eller då eller någon helt annanstans.
Vad gör man med förvirringen? Vad gör man med känslorna och strömmen av minnesbilder som dyker upp i huvudet?
Jag skriver. Någon annan överlevnadsmetod har jag inte.
Och igår, då ställdes jag ansikte mot ansikte med fyra olika förflutna på Trädgården. Jag gick helt vilse.
Men på natten när jag kom hem, skrev jag SMS:et:
Jag lever och jag känner, Jenny. Livet är svårt, men mer än det är svårt, är det underbart!
Och sen står plötsligt objektet för alla dessa känslor framför en, och de rasar ner över en. Inte som då, snarare som ekon, men precis i det ögonblicket är det som att man sugs tillbaka till nuet då inget annat än de existerade. Och förvirringen när kontakten brutits men känslorna fortfarande ekar i huvudet och man inte vet om man är nu eller då eller någon helt annanstans.
Vad gör man med förvirringen? Vad gör man med känslorna och strömmen av minnesbilder som dyker upp i huvudet?
Jag skriver. Någon annan överlevnadsmetod har jag inte.
Och igår, då ställdes jag ansikte mot ansikte med fyra olika förflutna på Trädgården. Jag gick helt vilse.
Men på natten när jag kom hem, skrev jag SMS:et:
Jag lever och jag känner, Jenny. Livet är svårt, men mer än det är svårt, är det underbart!
Kommentarer
Trackback