pianoslingor

Jag älskar Chopins nocturner. Jag blir så lugn av dem, hjärnan slappnar av, jag får plats att tänka.
Piano är kanske det vackraste ljud jag vet.

Idag hade vi kördag, och altarna hade en timme med Karin sångpedagogen. Och det är ju inte som att jag inte visste det sen innan, men det blev så himla uppenbart idag, att de där magmusklerna som ridningen och allt det där andra har gett mig, figuren som jag annars är så nöjd med, bara står i vägen när det kommer till att nå min rösts fulla potential. Nu när jag har så starka magmuskler, vill de bara spänna sig och trilskas, låter mig inte få bra stöd och att andas rätt är det inget tal om.
Det finns en anledning till att många operasångare är tjocka. Det är så mycket lättare att spänna fel muskler, om man har vanan inne, om de är starka.
Så, någon fulländad korist kommer det aldrig att bli av mig. För sluta träna tänker jag inte göra. Då skulle jag bli tossig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback