[under uppförande]

Min lillebror Aron är sex år gammal. Han går på sexårsverksamhet nu. På fritids är det pokémonkort som gäller. Och som den engagerade storasyster jag är frågade jag honom vad pokémonsamlandet går ut på, nu såhär när jag ändå är barnvakt. Han förklarade att man byter dem sinsemellan, och sen spelar man mot varandra. Vad jag förstod är det i princip bestämt i förväg vem som kommer att vinna en match, eftersom det som avgör är vilka värden som står på ens kort. Det handlar inte om skicklighet, utan om resurser. Aron sa att det finns många på fritids som har fler kort än han, så han brukar inte vinna så ofta.
Förlåt mig för min konservativa attityd, men jag tycker att det är sjukt. Detta, att barn hänger upp sina liv på svindyra papperslappar med tryck på. Herregud, det gör ju barnen spelberoende redan vid sex års ålder. Kan det verkligen vara bra?