[under uppförande]

Någon gång, när jag är ännu äldre och har fått ännu mer perspektiv, ska jag skriva en bok om livet på en ridskola. En hästtjejs memoarer, om du så vill. För att det varit en så stor del av min uppväxt, för att jag inte är ensam om den. Och jag ska tillägna boken min gamla fritidsledare Malin, en av de få rakt igenom bra vuxna jag mött i ridskolevärlden. Och kanske överhuvudtaget också. Hon flyttade när jag var femton och fick barn och hon minns nog inte ens mig längre.
Det finns många vuxna som kanske funnits mer i mitt liv, men Malin är fortfarande en av dem som jag minns med störst värme. Hon visste hur det var att vara tonåring och hästtjej. Därför ska jag tillägna henne min första hästbok.