filosofisk inspark på Gula villan
Idag hade filosofiska föreningen inspark åt oss nya filosofistudenter. Där var det en teoretiker som sa att jag var lik Jodie Foster. Och det kan väl ses som en komplimang, kanske, jag vet inte, hon anses väl vara snygg? Jag glömde fråga honom.
Vi hamnade senare i samma diskussionsgrupp, och han visade sig vara en extremrelativist och mycket högljudd. En typisk filosofistudent, kan tänkas. Men helt plöstligt, mitt i diskussionen, ställde han sig upp och sa att han fått en uppenbarelse. Han sa att vad gör det för nytta egentligen att plugga filosofi? Hur sprider det lycka i världen? Nej, han tyckte att det skulle vara mycket bättre att göra något annat. Så han skulle hoppa av filosofistudierna, sa han. Och nu skulle han åka hem och googla på volontärorganisationer så att han skulle kunna åka till Indien och sprida lycka. Så att hans nyttokonto blev så stort som möjligt. Det var hans uppenbarelse. Sen gick han.
Och det kan man ju fråga sig. Vad det egentligen gör för nytta, det här med filosofistudier. I detta nyttoinriktade samhälle. Själv låter jag bli att fråga, för jag tycker att det är kul. Det räcker för mig.
Senare under kvällen började jag prata med en annan teoretiker om huruvida våra filosofistudier skulle kunna minska vår existensiella ångest. Vi kom överens om att sammanstråla efter att vi läst klart våra respektive kurser och avge rapport. Om hans existensiella ångest minskat ska jag läsa teoretisk filosofi och vice versa. Det var ett givande samtal.
Överlag var det en trevlig kväll.
Vi hamnade senare i samma diskussionsgrupp, och han visade sig vara en extremrelativist och mycket högljudd. En typisk filosofistudent, kan tänkas. Men helt plöstligt, mitt i diskussionen, ställde han sig upp och sa att han fått en uppenbarelse. Han sa att vad gör det för nytta egentligen att plugga filosofi? Hur sprider det lycka i världen? Nej, han tyckte att det skulle vara mycket bättre att göra något annat. Så han skulle hoppa av filosofistudierna, sa han. Och nu skulle han åka hem och googla på volontärorganisationer så att han skulle kunna åka till Indien och sprida lycka. Så att hans nyttokonto blev så stort som möjligt. Det var hans uppenbarelse. Sen gick han.
Och det kan man ju fråga sig. Vad det egentligen gör för nytta, det här med filosofistudier. I detta nyttoinriktade samhälle. Själv låter jag bli att fråga, för jag tycker att det är kul. Det räcker för mig.
Senare under kvällen började jag prata med en annan teoretiker om huruvida våra filosofistudier skulle kunna minska vår existensiella ångest. Vi kom överens om att sammanstråla efter att vi läst klart våra respektive kurser och avge rapport. Om hans existensiella ångest minskat ska jag läsa teoretisk filosofi och vice versa. Det var ett givande samtal.
Överlag var det en trevlig kväll.
Kommentarer
Trackback