[under uppförande]

Det är så mycket med den här studentskivan. Just nu känns det nästan som att det inte kommer vara värt besväret. Det kommer att gå åt helvete ändå. Men något gott har det åtminstone kommit ur det. Något mycket positivt. Något som faktiskt kompenserar för det mesta, både med skivan och skit runtomkring. Det förde ihop mig med Anna och Sandra. Vem hade kunnat tro det, i början av ettan? Några så olika personer är svårt att tänka sig. Men just därför går det. Vi konkurrerar liksom inte ut varandra. Vi har våra egna grejer. Men vi kan kommunicera. Vårt vertikala och horrisontella möte går bra ihop, som Sandras projektarbete hade uttryckt det.