sniglarna

I Priset på vatten i Finistère berättar Bodil Malmsten om snigelproblemet i sin trädgård. Det får mig att minnas snigelproblemen i mormors trädgård. Jag minns att jag skrev en text om det för ett par somrar sen. Jag tror mig minnas att den var lite skojig. Jag ska leta fram den...



I anteckningsboken 23 juli 2005:
Tankar om sniglar
Mormors trädgård har blivit invaderat av sniglar. Små bruna saker som äter hål i allt och bara förökar sig och förökar sig. Vi har döpt dem till Bush-sniglar, och Rasmus sa bara för någon halvtimme sen att han visste var sniglarna kom från. Bush-sniglarna. De kom från USA, från Bush' hjärna. Så ingrott är vårt Bush-hat att till och med en liten nioårig pojke drar paralleller mellan USA:s imperialistiske president och en till synes outplånlig rabattätarsnigel.
Själv drar jag mina snigelparalleller med lite vidare perspektiv, till en annan djurart på jorden. En art, som precis som rabattslukarna, bara roffar åt sig, äter och förstör utan tanke på konsekvenser. En art som föder barn med dessa plågosniglars egen förökningshastighet. En art, som liksom de salladsätande slemmonstren, inte verkar ha någon enda naturlig fiende utan kan fortsätta leva så i oändlighet, och när något bekämpningsmedel eller en käpp i hjulet för artens framfart tros ha hittats på, så slingrar sig arten förbi eller finner bot, bara för sin egen fortlevnad. Till skillnad från dessa husbärande känselsprötklägg, tål den andra djurarten salt. Till skillnad från sniglarna, är den andra arten intelligent nog att inse sina skadedjurstendenser. I sitt högmod och egenkärlek blundar den.
Artens latinska namn är homo sapiens sapiens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback