[under uppförande]

Igår hade de recenserat en biografi om Emilie Flygare-Carlén i DN:s kulturbilaga. Det stod att hon var en av 1800-talets mest lästa författare, att hon var en av de bäst betalda, att hon blivit kritiserad av sin samtid och litteraturvetare senare, detta typiska fenomen för kvinnliga författare, att hon idag därför är nästintill bortglömd. Idag hade de en intervju med biografins författare, Monica Lauritzen. Hon berättade ännu mer om denna västkustförfattare. Emilie Flygare-Carlén verkar plötsligt ligga på modet.

Grejen är den att jag är släkt med Emilie Flygare-Carlén. Hennes flicknamn var Smith, vilket också var min farmors flicknamn. Smith var en ganska viktig familj i Strömstad, bland annat var min farmors farbror, Jan Smith, borgmästare där. Det är efter honom som min pappa fått sitt namn. Emilie Flygare-Carlén var min farmors farfars farfars syster, ungefär. Det har jag vetat länge, jag har poserat brevid bysten föreställande henne som står i Strömstad, men jag hade ingen aning om hur stor hon varit. Att hon varit betydelsefull. De här artiklarna, och att någon bemödar sig med att göra en 500 sidor lång biografi om henne, har gjort mig intresserad. Om ni hittar mig någonstans i sommar med näsan i en bok, kan ni vara nästan säkra på att det är en Emilie Flygare-Carlén.