fjärde dagen som volontär (åttonde maj)

Idag lyckades en av killspindelaporna, Villa, rymma. Det hade blivit hål i hans bur och han hade lyckats ta sig ut. Som tur var, var dt han som rymde, och inte hans burskompis Chepeto. Chepeto är en livsfarlig apa, opålitlig, ger människorna han möter ett snitt på tjugosju stygn. Eller något i den vägen.
Villa däremot är en mycket trevlig apa, och han tyckte att det var ofantligt roligt att vara lös. Han ville inte alls komma in igen. Han bara sprang runt och skrek och lät visst folk komma nära honom, men höll själv i repet som hängde från hans halsband, så att inte någon av oss skulle kunna få fast honom.
Hela förmiddagen gick åt till att jaga Villa. Vi blev grymt mycket efter med allting annat. Till slut fick en av veterinärerna helt enkelt skjuta en nedsövningspil på honom. Resten av eftermiddagen fick en av oss karantänvolontärer sitta och hålla i hans rep, för att se att han mådde bra.
När det blev min tur att hålla, sprang han runt en del och tittade på saker, så långt repet räckte (det var väl spännande att få se något annat än sin bur), men mest satt han i mitt knä. Han bara kröp upp där och tog min hand och lindade sin svans om min hals (spindelapor är medelstora, men med ohyggligt långa svansar) och jag sjöng lite Vreeswijk och gamla jazzklassiker för honom. Jag vet inte om han gillade det, men han satt väldigt stilla mean jag sjöng, så jag tror det.

På kvällen vr det möte för alla volontärer. Inti Wara Yassis (organisationen som driver parken) grundare Juan Carlos var på besök och han berättade om de andra parkerna som organisationen har och tackade för att vi vra här.
Mötet avslutades med Inti Wara Yassis stridsrop - uppemot fyrtio volontärer stod hand i hand och skrek INTI WARA YASSI för full hals tre gånger. Ett ganska maffigt vrål. Sen skulle vi krama personen bredvid oss och hela grejen kändes flummigt, men sött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback