de andra djuren i Parque Machía
Men det fanns inte bara apor i Parque Machía, även om det kan verka så från mina redogörelser. Utöver capuchinaporna och spindelaporna och de små ekorraporna som var fria men överallt (de är små och gulsvarta och jag är nästan hundra på att Herr Nilsson är en ekorrapa), så fanns där katter. Pumor och oceloter, en sorts minityrpumor. Jag fick aldrig se någon av dem på nära håll, bara de två volontärer som jobbade med varje katt fick handskas med dem, men en eftermiddag såg jag en puma bli promenerad nere vid floden. De där smygande rörelserna. Jag har inte svårt att förstå människors fascination med dem och att någon skulle vilja äga en, kontrollera denna smidighet. Det är därför CIWY har så många pumor, oceloter och jaguarer. För hur mycket man än vill, så kan de inte tämjas, hur små de änvar när de tillfångatogs, så tar naturen över och de hamnar i CIWY:s rehabiliteringsprogram.
Det finns mängder av fåglar, papegojor och hökar som skadat sina ägare. Tejoner, en sorts amazonassläkting till myrsloken, jättesöta men tydligen mycket bitbenägna, sköldpaddor. Och en andisk björn. Baloo. Någon hade tänkt att det skulle bli en fin teddybjörn, men det gick ju inte, och den togs till Parque Machía. Nu var den fyra år gammal och inte riktigt fullvuxen än, hans volontär sa att han inte gjorde mycket alls, långsam var han och ganska korkad. Men ändå, en björn. Jag stötte ihop med honom en gång när de var ute och promenerade honom, svart var han och inte ens sjuttio centimeter hög. Han lufsade fram och såg ut som tagen ur Mors lilla Olle. Men det var en björn. Jag höll mig på ett respektfullt avstånd.
Ströhundar, huskatter, höns och ankor. Det fanns råttor som åt hål i papayorna i apornas matförråd, jag såg dem själv ila fram och tillbaka på bjälkarna precis under taket.
Och geckos. Det kryllade av geckos. jag kunde stå hur länge som helst och följa dem med blicken över väggarna. Mina älskade geckos.
Det finns mängder av fåglar, papegojor och hökar som skadat sina ägare. Tejoner, en sorts amazonassläkting till myrsloken, jättesöta men tydligen mycket bitbenägna, sköldpaddor. Och en andisk björn. Baloo. Någon hade tänkt att det skulle bli en fin teddybjörn, men det gick ju inte, och den togs till Parque Machía. Nu var den fyra år gammal och inte riktigt fullvuxen än, hans volontär sa att han inte gjorde mycket alls, långsam var han och ganska korkad. Men ändå, en björn. Jag stötte ihop med honom en gång när de var ute och promenerade honom, svart var han och inte ens sjuttio centimeter hög. Han lufsade fram och såg ut som tagen ur Mors lilla Olle. Men det var en björn. Jag höll mig på ett respektfullt avstånd.
Ströhundar, huskatter, höns och ankor. Det fanns råttor som åt hål i papayorna i apornas matförråd, jag såg dem själv ila fram och tillbaka på bjälkarna precis under taket.
Och geckos. Det kryllade av geckos. jag kunde stå hur länge som helst och följa dem med blicken över väggarna. Mina älskade geckos.
Kommentarer
Trackback