söndagdag
Jag börjar så smångingom komma till ro här i gamla Svedala. Jag har skaffat mig Spotify, har lärt mig att tyda de nya SL-tidtabellerna på Slussen och den nya Brandparken vid tunnelbanan är inte ny längre. Jag har vant mig. Jag äter ost och njuter av min mjuka säng. Älskar keyboarden på min dator, dricker kranvatten utan att tänka.
Men idag var jag hemma i Jonatans nya lägenhet som han delar med två andra killar i Hässelby, och där glömde jag att ta av mig skorna. Bara sådär. I Bolivia går nämligen alla runt med skor inomhus, ingen tar av dem, dygnet runt nästan går folk runt i skor och de tyckte att jag var lite konstig som gick runt barfota. De sa åt mig att jag skulle bli sjuk (vilket jag var ovanligt mycket när jag var i Bolivia, förkylningarna bara hoppade på mig, kanske var det mina bara fötter?). Så nu gick jag runt en bra stund i den nya lägenheten med skor på fötterna, tills jag insåg själv att såhär gör man ju inte i Sverige. Man ska ta seden dit man kommer.
Han bjöd på linssoppa (i Bolivia har de inte röda linser, vad jag saknat röda linser) och sen gjorde han smoothies på sesammjölk, bananer, honungsmelon, blåbär och lime. Läskigt nyttigt och otroligt gott. Så vi satt på hans balkong, på femte våningen, och såg på regnet falla medan solen värmde våra ansikten och det kändes alldeles fantastiskt att vara hemma igen. Hemma hos Jonatan, hemma bland björkarna och tallarna, hemma i landet där solen kan skina samtidigt som regnet öser ner.
Men idag var jag hemma i Jonatans nya lägenhet som han delar med två andra killar i Hässelby, och där glömde jag att ta av mig skorna. Bara sådär. I Bolivia går nämligen alla runt med skor inomhus, ingen tar av dem, dygnet runt nästan går folk runt i skor och de tyckte att jag var lite konstig som gick runt barfota. De sa åt mig att jag skulle bli sjuk (vilket jag var ovanligt mycket när jag var i Bolivia, förkylningarna bara hoppade på mig, kanske var det mina bara fötter?). Så nu gick jag runt en bra stund i den nya lägenheten med skor på fötterna, tills jag insåg själv att såhär gör man ju inte i Sverige. Man ska ta seden dit man kommer.
Han bjöd på linssoppa (i Bolivia har de inte röda linser, vad jag saknat röda linser) och sen gjorde han smoothies på sesammjölk, bananer, honungsmelon, blåbär och lime. Läskigt nyttigt och otroligt gott. Så vi satt på hans balkong, på femte våningen, och såg på regnet falla medan solen värmde våra ansikten och det kändes alldeles fantastiskt att vara hemma igen. Hemma hos Jonatan, hemma bland björkarna och tallarna, hemma i landet där solen kan skina samtidigt som regnet öser ner.
Kommentarer
Trackback