festligheter

Men som för att kompensera för all den här skiten med EU-parlamentsvalet, så slipper jag nu i alla fall gå runt och vara bitter på att jag gjorde det helt idiotiska valet att inte ha med mig min kamera till karnevalen i Oruro i februari. Igår var jag nämligen på el Grand Poder här i La Paz.
Det är en karneval, mycket lik den i Oruro, bara mindre och utan både vattenballonger och skum. Dansarna i tåget har samma överdådiga dräkter och masker, med den skillnaden att det kanske är lite mindre paljetter och lite mer matta färger, lite mer andiskt, lite mer indígena som de skulle säga här (indígena betyder person ur ursprungsbefolkning på spanska, men kan även användas som ett adjektiv).
Och den här gången hade jag till och med systemkameran med mig. Dum som jag var hade jag bara lilla minneskortet i kameran, en gigabyte räcker inte långt när det är så skönt att känna slutaren öppnas och slutas i mina händer. I mellanrummen mellan de olika grupperna fick jag sitta och försökta skilja agnarna från vetet i motljuset, så att jag skulle ha plats med lite nya bilder, men det gjorde inte så mycket. Jag hade ju en kamera! Livet var underbart!

Men jag förstår verkligen inte var de får alla dessa blåsare ifrån, trumpetare och trombonister och bastubister. Jag vet inte hur många blåsorkestrar som vandrade förbi mig igår, och ändå är Bolivia ett lande med mycket få människor, och många av dessa människor är även väldigt fattiga. Hur lyckas de samla ihop alla dessa musiker?
Och jag har bränt mig på näsan. Den är alldeles röd. Jag ser ganska rolig ut, i min halvutväxta snagg och clownnäsa. Men det var det värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback