delade tårar
När jag kom hem från jobbet idag och väntade på att broccolin skulle ångas klart på spisen, bläddrade jag igenom dagens tidning. Och där, i slutet av utrikessidorna, hade Bolivia fått en liten artikel. De olika politiska grupperna i Bolivia har nämligen lyckats komma fram till en kompromiss. Under den gångna hösten har det varit oroligt i Bolivia, kolonisatörsättlingarna i sydost har morrat åt den nya vänsterpresidenten, aymaraindianen Evo Morales, som jobbat för att den diskriminerade ursprungsbefolkningen ska få det bättre. Det har till och med gått så långt att fattiga bönder har dödats under demonstrationer.
Men nu är alltså konflikten löst tills vidare. I DN står det: När aymaraindianen och före detta småbonden Evo Morales i tisdags fick reda på att Bolivias kongress efter månader av maktkamp slutligen lyckats enas om ett grundlagsförslag brast det för honom. Med tårarna strömmande längs kinderna sade han:
- Uppdrag slutfört, mina vänner.
Och när jag läste dessa meningar, började även jag gråta. Jag förstår inte vad det är med mig, jag gör det ganska ofta när jag läser tidningen, krigstillståndet i Kenya kring valet där, Robert Mugabes idioti, tårarna bara rinner. Jag blir så rörd, både av bra och dåliga saker. Jag har nog inget val, jag bara måste gå i min mammas fotspår och göra en karriär i biståndsbranschen. Dela med mig av mina demokratiska ideal.
Nu ska de alltså ha folkomröstning om Evo Morales nya grundlag i slutet av januari. Det var det, rent konkret, som spanjorättlingarna bråkade om. Men nu blir den alltså av, omröstningen. Och jag kommer att vara där, i La Paz, på omröstningsdagen. Jag kommer att befinna mig i händelsernas centrum. Få uppleva ett historiskt ögonblick. Det är stort.
Men nu är alltså konflikten löst tills vidare. I DN står det: När aymaraindianen och före detta småbonden Evo Morales i tisdags fick reda på att Bolivias kongress efter månader av maktkamp slutligen lyckats enas om ett grundlagsförslag brast det för honom. Med tårarna strömmande längs kinderna sade han:
- Uppdrag slutfört, mina vänner.
Och när jag läste dessa meningar, började även jag gråta. Jag förstår inte vad det är med mig, jag gör det ganska ofta när jag läser tidningen, krigstillståndet i Kenya kring valet där, Robert Mugabes idioti, tårarna bara rinner. Jag blir så rörd, både av bra och dåliga saker. Jag har nog inget val, jag bara måste gå i min mammas fotspår och göra en karriär i biståndsbranschen. Dela med mig av mina demokratiska ideal.
Nu ska de alltså ha folkomröstning om Evo Morales nya grundlag i slutet av januari. Det var det, rent konkret, som spanjorättlingarna bråkade om. Men nu blir den alltså av, omröstningen. Och jag kommer att vara där, i La Paz, på omröstningsdagen. Jag kommer att befinna mig i händelsernas centrum. Få uppleva ett historiskt ögonblick. Det är stort.
Kommentarer
Trackback