[under uppförande]

Nu är det sommar, det är betydligt varmare utanför ytterdörren än innanför och idag har jag min sista tenta. Igår i skymningen dansade jag runt Skarpnäck i bara linne och kort kjol utan att frysa, då är det sommar, jallasarna vid tunnelbanan skrattade åt mig och jag kom att tänka på hur konstigt det egentligen var att jag, klassens ständiga pluggis, hängde med de tuffa killarna i högstadiet. Åttan och nian var liksom jag och Hannah tillsammans med Samuel och Vikke (och Markus och Oskari) på NO-lektionerna eller i träslöjden. Och jag tänkte att jag också har stått där vid tunnelbanan, i Bagarmossen, ett par veckor när jag var tretton. Sen tröttnade jag. Men man gör vadsomhelst för att känna sig vid liv, som jalla i Skarpnäck hänger man vid tunnelbanan en fredagskväll och skrattar åt löjliga dansande tjejer. Själv lyssnade jag på Shout Out Louds, Fibes, oh Fibes!, The Wombats och Maia Hirasawas And I found this boy och fortsatte mitt hoppande och shejkande längs Allén.