a sucker for romance

Jag läste precis ut Pride and Prejudice av Jane Austen. Och jag vet att det inte är det minsta PK och att jag borde veta bättre, men jag älskar kostymdramer på film och de ännu bättre i romanform. I alla fall om de är skrivna av Jane Austen. Hennes engelska formuleringar är så delikata att de lämnar en precis lagom söt smak i munnen och leenden som inte går över i första taget. Jag älskar dialogerna, det har jag sagt förr, i äldre böcker, det är som om de moderna författarna helt har glömt bort hur viktigt det egentligen är med ord förmedlade mellan människor för att skapa spänning, och att inte bara gömma sig i huvudet på sina karaktärer. Om jag någonsin blir ens en tiondel så bra som Jane Austen, eller D. H. Lawrence, eller Hjalmar Söderberg på att skriva dialoger, då blir jag lycklig.
Och självklart kan jag ju historien i Pride and Prejudice utan och innan, jag vet inte hur många gånger jag har sett BBC-serien med Colin Firth som en otroligt stilig Mr Darcy, och filmen med Keira Knightley som en vackert textnära Elizabeth Bennet har jag sett två gånger. Men det gjorde inget. Jag älskar historien, och jag älskar språket och åtminstone i BBC-serien är mycket av dialogen taget rakt ur boken. Men några saker var dock nya - utvecklingar och delar av dialoger har förkortats i filmatiseringarna, och speciellt vissa, för mig nya, samtal mellan Elizabeth Bennet och Mr Darcy läste jag med stor njutning. De gav lite mer kött på benen åt känsloutvecklingen på båda sidor och det är alltid bäst att gå till originalkällan när man vill bedöma något, tycker jag.
Och jag kan inte hjälpa det. Jag älskar den!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback