tionde dagen som volontär (fjortonde maj)
Idag var en dag som jag helst bara hade sluppit. Tillsägelserna och irritationen bara haglade, både mot mig personligen och mot karantänen som kollektiv och mina fötter i gummistövlarna värkte värre än vanligt och jag ville bara härifrån, Baby är djävulen personifierad och jag har varit här i tio dagar nu, jag tycker att jag på goda grunder kan säga att jag tycker bättre om hästar än apor.
Men i morse, när jag skulle städa burarna, hade en av capuchinaporna, Lucio, på något sätt lyckats få tag i en borste, och när jag fyllt hans vattenskål så doppade han borsten i den och började skura en av golvplankorna i sin bur med båda händerna om borstens handtag. Det var en ganska roande syn, det.
Lucio, det är också apan som vägrar att släppa sin matskål ifrån sig. Han håller hårt i den genom gallret och skriker och visar tänderna en bra stund och sen plötsligt bara kastar han matskålen på mig. Han är en rolig apa, på något ironiskt sätt.
Men i morse, när jag skulle städa burarna, hade en av capuchinaporna, Lucio, på något sätt lyckats få tag i en borste, och när jag fyllt hans vattenskål så doppade han borsten i den och började skura en av golvplankorna i sin bur med båda händerna om borstens handtag. Det var en ganska roande syn, det.
Lucio, det är också apan som vägrar att släppa sin matskål ifrån sig. Han håller hårt i den genom gallret och skriker och visar tänderna en bra stund och sen plötsligt bara kastar han matskålen på mig. Han är en rolig apa, på något ironiskt sätt.
Kommentarer
Trackback