[under uppförande]

Nu har vi sovit en natt i Trinidad. Vi lämnade Rurrenabaque i onsdags morse. Fyra dagar tog resan, som under bättre förhållanden inte brukar ta mer en femton timmar. Jag tror att vi vadade genom leran och puttade på lastbilen mer än vad vi fick åka i den. Och jag har blivit biten av så många myggor att om jag inte får malaria, dengue eller gula febern nu, då får jag det nog aldrig. Men, kära läsare, detta är en resa som förtjänar en hel roman, minst, och det tänker jag skriva om den också, fast inte idag. Jag ska göra det ordentligt, och det har jag inte ro med här. Dessutom har jag ju lite Rurrenabaque-historier och djungeläventyr att berätta om också, och ni vet hur pedantisk jag är, det måste göras i kronologisk ordning.
Men jag tänkte bara berätta att vi lever, om än knappt, och att min mobiltelefon gick att sätta på efter att ha laddats en stund här, och den fungerade faktiskt, ända tills Jonna försökte ringa med den, då dog den igen och nu går den inte att sätta på längre. Det var den telefonen det. När jag kommer hem ska jag ALDRIG sluta använda min Nokia 3310.