[under uppförande]

Så, govänner, nu är vi då i Amazonas, i en liten stad som heter Rurrenabaque där det allmänna färdmedlet är motorcyklar och värmen aldrig släpper taget om en (SVETTEN! Den här jävla SVETTEN!). Och det regnar. Gud vad det regnar. Det regnar så mycket att flygen inte kan lyfta från flygplatsen (som bara är en liten lerremsa utanför stan) och det är osäkert ifall bussarna går eller inte. Så att vi är inregnade skulle man lugnt kunna säga.

Vi har varit på en tur i Pampas - ett område som såhär års är helt täckt av vatten, och man åker i avlånga, kanotliknande båtar men en liten motorsnurra mellan buskar och träd och letar efter djur och bor i hyddor som står på pålar i vattnet och är sammanbundna med små bryggor. Man kan se vattnet strömma förbi genom springorna i trägolvet.
Vi såg fyra olika sorters apor, aligatorer och caimaner, hur mycket fåglar som helst (örnar, papegojor, paradisfåglar), fjärilar, sköldpaddor, anakondor och två sengångare. Vi har simmat med rosa delfiner (simma med = simma i samma vatten som, ungefär två meter ifrån dem som bäst, och ja, jag vet att det låter ungefär som Dumbos rosa elefanter, påhittat, men det är sant, de var faktiskt grå med stora rosa fläckar).
Vi har åkt båt genom tropiska regn med så stora droppar att det gjorde lite ont när de landade mot bar hud, men så varmt att det var som att stå i en dusch (ärligt talat så har regnen i Amazonas mycket bättre stråle än många bolivianska duschar).
På vägen tillbaka från Pampas-turen i den fyrhjulsdrivna jeepen, bestod vägen av en enda enorm lervälling och på flera ställen var vi tvungna att stiga ur bilen och gå med lera halvvägs upp för vaderna. Det var underbart, det lilla dagisbarnet i mig vaknade till liv. Att se bilarna försöka ta sig fram där på vägen var däremot ingen vacker syn, så som de flängde fram och tillbaka och inte verkade få något grepp alls om vägen. Flera jeepar fastnade och fick dras upp av de andra chafförerna. Men vår chafför var bäst, inte rädd för någonting, och vi tog oss igenom lervällingen utan några större katastrofer.

Ungefär lagom till att vi kom fram till Rurrenabaque igen blev jag och Natalia sjuka, och Jonna hade stukat foten tidigare när hon skulle gå i vår båt, och Cecilia har ständiga problem med myggen, så de senaste två dagarna har vi tagit det lugnt i Rurre. Vi gick till ett apotek och frågade om jag och Natalia kunde ha denguefeber eller malaria, men apotekaren sa att då har man läskigt hög feber och ont lite överallt åtminstone. Jag och Natalia har bara ont i halsen, hosta och snuva. Natalia tror att det är biverkningar från malariaprofylaxen, men vi tror att hon bara är lite paranoid.
Imorgon ska vi åka på en till tredagarstur in i den riktiga regnskogen och bo i en by med ursprungsbefolkning, äta med dem, gå på turer i djungeln och fiska pirajor. Förhoppningsvis går min inte riktigt konvalencerade förkylning med på det.

Men grejen är den att internet här i Rurre går genom satellit och är alltså svinlångsam och svindyr, så jag slutar nu. Kanske får ni en mer utförlig redogörelse senare. Om jag orkar.
Min mobiltelefon har plötsligt slutat fungera, den går inte att sätta på, och innan den slutade fungera så hade den ändå inte någon täckning. Jag tror att den inte fungerar för att batteriet är helt slut och eluttagen här har för lågt volttal för att kunna ladda, men jag vet inte. Vi får se när jag kommer tillbaka till La Paz. Skriv ett mejl om det är nåt, jag läser det så snart jag får tillfälle.