[under uppförande]

Jag kommer på mig själv med att leta efter någon på busstationen, resturangen eller gatan när jag bara har Natalia, Jonna och Cecilia framför mig. Det är inget jag är medveten om, det är en impuls som går direkt från ögonen till musklerna som får mig att börja vrida på mig. Det är en känsla. Det är någon som saknas.
Sen slår det mig - Edvard. Som är i Sverige nu. Dricker skånerost och får se den svenska våren slå ut, medan vi andra får svettutslag i ett kvavt Trinidad.

Ibland, när vi hamnar i en situation som så uppenbart kräver ett inlägg från Edvard, utbrister någon av oss "äsch" eller "anyway" och så skrattar vi.