[under uppförande]

Jag har en så slutgiltig känsla över mig. Som att här tar någonting slut, inga omtagningar, punkt. Härifrån kan det hända att något nytt börjar, men det kan också hända att det här är slutet. Tiden som en linje, eller cirkel.

The Time Traveler's Wife är slut. Jag gråter inte. Jag ligger inte på golvet och värker. Men jag känner, så påtagligt, att jag är.