förlängd vistelse i Lima
Idag gick vi till havet och tittade lite på vågorna. Där var det många som surfade och jag fick en ny vän - Bruno med stora tatueringar som ville lära mig surfa. Jag sa att jag inte ville, men då berättade han om sin förra flickvän Agneta, svensk såklart, som också hade varit skeptisk i början men som till slut blivit övertalad och sen tydligen älskat det. Och det var väl trevligt för Agneta, men själv tyckte jag att min och Brunos bekantskap varat tillräckligt länge, så jag sa adios och gick ner för att känna på Stilla havet istället. Jonna och Cecilia bara skrattade åt mig.
När vi kom tillbaka till Inka Lodge, vårt alldeles underbara hostel, låg Edvard i en av överslafarna på rummet och väntade på oss. Då var klockan halv två. Han var mer än ett dygn försenad. Dimman i London har verkligen inget hyfs.
Efter många kramar och lite öl på rummet för att fira Edvards ankomst, försökte vi få paraglidea, men, det är ju sommar här va, varmt som fan men också väldigt lugnt i luften. Ingen vind. Vi låg på en gräsmatta i en och en halv timme och parawaitade, men det blev det ingenting av. Så vi hittade en söt liten bar istället där det ställdes ut modern konst och åt en god middag. Nu ligger Edvard och sover av jetlagen. Jonna sover också, det gör hon jämt, jag förstår inte hur hon orkar, och Cecilia sitter ute på innergården och pratar med ett chilenskt par som ska åka till Brasilien och låta en schaman läsa av deras auror. Själv har jag ingen känsel i tungan - ananasen vi köpte till efterrätt har frätt sönder den. Men det kan inte hjälpas, den var ju så god.
Kommentarer
Trackback