höjdsjuka och andra åkommor

När vi anlände till Puno, så fick ju Edvard en allvarlig släng av höjdsjuka, medan vi andra bara tycktes få lite ont i huvudet. Nästa dag, tisdag, åkte vi över gränsen och tre timmar försenade (sydamerikansk tid och europeisk tid är inte alls samma sak, ska ni veta) kom vi fram till La Paz och undrade halvt panikslagna hur vi skulle få kontakt med Natalia och förklara för henne var vi var, för inte var det någon bussterminal vi blev avsläppta på.
Men där stod hon. Som genom ett mirakel hade hon hittat turistbyråan på den lilla tvärgatan där vår buss skulle stanna och där stod hon när vi steg av och välkomnade oss med plakatet “Welcome distinguished gringos from Sweden”. Skrik och allmänt tumult uppstod.

Men, självklart, så var det första som hände när vi äntligen kommit fram, att jag fick feber. Jag hade också fått röda prickar över hela kroppen, som Natalias faster Lauri trodde var bett av något slag, men jag var helt övertygad om att det var en ny, exotisk form av vattkoppor. Jag skulle vara den första i världen som fick det och sen skulle det bli en världsomspännande epidemi och jag skulle bli omskriven i alla medicintidsskrifter och läkarläroböcker som det första exemplaret.
Men sen fick Jonna feber också och hon hade inga bett och jag blev tvungen att acceptera att det med allra största sannolikhet bara var en vanlig förkylning, och att jag helt enkelt bara sovit i en säng full med loppor eller något liknande. Lite tråkigt var det, speciellt som jag får så in i helvete ont i kroppen när jag har feber. Och att bli kändis bland läkarstudenter världen över hade inte varit så dumt - även om jag varit tvungen att dö på kuppen.

På kvällen, efter en ibumetin, kände jag mig ändå såpass fräsch att jag kunde sitta i köket och spöa skiten ur de andra på Neger & president. Efter ett tiotal rundor som president, blev jag viceneger och neger i ett par rundor, men lagom till sista omgången gjorde jag språnget från neger till president och ordningen var återställd igen.
I ett ögonblick av klarhet utbrast Edvard (som var en riktig hoppjerka mellan titlarna under spelets gång) att: “Men Barack Obama är ju både neger och president”. Det skrattade vi åt så att kusinernas hund Dori som slinkit in i köket började se oroligt på oss.

Idag, fredag, känner både jag och Jonna oss någorlunda återställda och redo att gå utanför huset Salazars skyddande och omhändertagande mur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback