tre månader böcker

Under vanliga omständigheter, när jag är hemma, läser jag i snitt en bok i veckan. Minst. Jag har tunnelbanan att tacka för mitt stora läsintresse. Som storstadspendlare finns det mycket transporttid som ska användas på något sätt.

Nu har jag varit på resande fot i tre månader. Jag har snittat på en bok i månaden.
Första månaden läste jag "Rosen på Tistelön" av Emilie Flygare-Carlén. Emilie Flygare-Carlén är en författare som fascinerar mig. Hon skrev eposliknande verk som innehöll allt: vänskap, kärlek och svek, diskussioner om religion och filosofi, moraliska dilemman, västkustklippor och pirater. När en bok får en att krypa ihop på golvet och gråta så att det känns som att hjärtat ska gå sönder efter sista sidan, då vet man att det är en stor bok.

Andra månaden läste jag "Spelet" av Neil Strauss. Jag fick den av Kirke i julklapp med tillägnan "Kör hårt, Katja!". I början gjorde den mig mörkrädd. Den hadlar om en nätgemenskap för raggningsexperter och deras elever, och deras människosyn är fruktansvärd. Det enda dessa män lever för är att raffinera sina olika raggningstekniker och det högsta målet är att få en tjej i säng. Inget som helst intresse finns för människorna bakom dessa blonderade tjejer med silikonbröst, eller ens för de andra männen i nätgemenskapen. Hela livet är uppbyggt kring denna ytliga jakt. Och Neil Strauss låter i början som om han svalt denna filosofi med hull och hår. Han kommer med raggningstips efter raggningstips och fyllde mig med en sån avsmak att jag var rädd att jag aldrig skulle komma att kunna prata med en främmande man igen utan att hela tiden undra ifall allt egentligen bara var ett spel från hans sida.
Men efter hälten började boken ändra karaktär. Strauss började ifrågasätta andefattigheten i det han höll på med. Han började se vad spelet gjorde för dess deltagare - hur tomma de blev, olyckliga, utan hopp, som robotar. Istället för en raggningsguide, blev det en samtidsskildring om en generation män som panikartat söker efter en mening, något att bygga upp sina liv kring - något som raggningsgemenskapen ger dem, till en början. Men även där är det något viktigt som saknas: SJÄLEN. Så i slutändan mår de vilsna männen ännu sämre än innan.
"Spelet" utvecklades till en mycket intressant samhällskritik.

Tredje månaden började jag läsa "Sunnuntai" ("Dimanche" på franska) av Irène Némirovsky. Det är en novellsamling översatt till finska från originalspråket franska, och Némirovsky var en rysk judinna som flydde via Finland till Paris efter den ryska revolutionen och sen blev mördad under Förintelsen. Det märks i hennes noveller. De har tre teman: den judiska identiteten, Finland under mellankrigstiden och unga kvinnor i Paris. Speciellt novellerna om Finland är otroligt gripande - fast det kan ju hända att jag är partisk. Jag brukar inte gilla novellsamlingar, men den här tycker jag om.
Fast den är på finska. Det är ett litet problem. Svenska pratar jag ju hela tiden med gänget, men jag och Natalia har ju blivit förbjudna att tala finska. Finskan ligger ganska oanvänd och väntar. Så nu när jag läser en bok på finska, får den mig att tänka på mormors hus vid lersjön och mamma och så dyker den där förjordade hemlängtan upp som annars hållit sig snällt på mattan hittills.
Jag kan inte läsa så mycket ur "Sunnuntai" åt gången.

Så för att ta en paus från finskan parallelläser jag "On the road" av Jack Kerouac vid sidan av. Pappa hade den i bokhyllan och det kändes på något sätt passande att ta med på resan. För den är ju en sån där bok som man borde ha läst.
Men jag blir ju bara irriterad. Dessa män. Det kanske inte är riktigt PK, men jag har ofta problem med böcvker om och/eller av unga män. De är så ... hur ska jag uttrycka det här utan att låta som en manshatande anarkafeminist? ... solipsistiska. När ska jag lära mig att inte börja läsa på dem?

Nu börjar mitt medhavda bokförråd så sakta att sina. Snart är det dags att hitta någon flummig backpacker att byta böcker med. För läsa, det måste jag. Även om det inte blir lika mycket som i vanliga fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback