det där förbannade skrivandet
De kommer ibland, de där dagarna när det mesta känns helt meningslöst. Varför skirver jag? Vem tror jag att jag är? Det är lika bra att jag bara slutar.
Hur många gånger som jag har bestämt mig för att sluta vet jag inte. Det går i cykler.
Men inte ens då, när jag precis bestämt mig, kan jag låta bli:
Så jag låg där på sängen med meningslösheten hängade över mig som sänghimmel och stickade på ingenting särskilt medan jag lyssnade på den där norrländskan med den fantastiska fingerfärdigheten med orden, på alldeles för hög volym, när...
Inte ens då kan jag låta bli att tänka i prosa.
Annars är jag en mycket bestämd, målinriktad och envis person. Om jag bestämmer mig för något, brukar det nästan alltid bli genomfört också, förr eller senare. Det är bara det där förbannade skrivandet...
Ja, det betyder väl att jag inte har något val.
Hur många gånger som jag har bestämt mig för att sluta vet jag inte. Det går i cykler.
Men inte ens då, när jag precis bestämt mig, kan jag låta bli:
Så jag låg där på sängen med meningslösheten hängade över mig som sänghimmel och stickade på ingenting särskilt medan jag lyssnade på den där norrländskan med den fantastiska fingerfärdigheten med orden, på alldeles för hög volym, när...
Inte ens då kan jag låta bli att tänka i prosa.
Annars är jag en mycket bestämd, målinriktad och envis person. Om jag bestämmer mig för något, brukar det nästan alltid bli genomfört också, förr eller senare. Det är bara det där förbannade skrivandet...
Ja, det betyder väl att jag inte har något val.
Kommentarer
Trackback