[under uppförande]

Idag gick jag på säsongens första friskis&svettis-pass. Jag har inte tränat sen den hemska förkylningen jag hade som ledde till ansiktsförlamning i november. Promenerat och cyklat en aning, visst, simmat och sprungit tre gånger kanske, men det räknas inte. Jag var helt slut redan efter uppvärmningen. Jag hoppade runt till ABBA, Justin Timberlake och Afro-Dite. (Kommer någon ens ihåg Afro-Dite? Jag, uppenbarligen, och gympaledaren. Men knappast någon annan.) Medan jag tappade bort mig i stegen lyckades jag till och med ha sinnesnärvaro att försöka memorera bibelversen som sitter på salsväggen - vi tränar nämligen i Skarpnäckskyrkans gympasal. Så mycket älskade Gud människorna att ha gav dem sin ende son, för att de som tror på honom inte ska dö utan få evigt liv. Ungefär så tror jag att det står. Och det är ju fint.
Och jag överlevde! Fy vad jag svettades, och fy vad jag kommer att ha träningsvärk imorgon, men jag överlevde, och nu känner jag mig helt oövervinnerlig. Min kondition kan inte vara så kass som jag trodde. Min kropp har väl inte gett upp på mig riktigt än. Och tur är väl det...