tidigt onsdagen den 5:e november

Sista tunnelbanan från Sätra. Sista tunnelbanan från Slussen mot Farsta strand. Sista tunnelbanan från Gullmarsplan till Skarpnäck.
Hur hamnade jag här? Tröttheten. Hur ödsliga stationerna är, det är en helt annan värld. Klockan halv nio i morse, egentligen igår, var varenda sittplats upptagen i tåget, en man stod på Skanstull och spelade gitarr när jag gick förbi. Nu en helt annan värld.
Hur intrycken förändras av människorna som befolkar dem. Att stationerna som jag passerat nästan varje dag i tretton år kan kännas främmande.
Det skulle vara svindlande, om jag inte vore så trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback