nobelprisbelönade citat
Jag läser Snö av Orhan Pamuk just nu. I samband med nobelpristillkännagivandena varje år tänker jag att jag borde läsa fler nobelpristagare, men i år har jag verkligen tagit tag i det.
Det är otroligt mycket stoff i boken. Jag förstår inte hur Pamuk lyckas hålla ordning på så många trådar samtidigt. Och huvudkaraktären, Ka, får såna stora insikter hela tiden, han är så dramatisk:
Han visste nu att den största lyckan i livet var att få famna en vacker, intelligent kvinna och sitta i ett hörn och skriva dikter.
Över lag är det en berättelse för mig, jag läser för handlingens skull, för att det känns som att jag borde. Inte för att jag skulle känna igen mig så mycket. Ka är för mycket, på något sätt, för gammal kanske och för poetisk. Men så kommer, insprängt i allt, stycken som gör det hela värt det ändå:
Vilken var skillnaden mellan kärlek och väntanskval? Precis som kärleken började väntanskvalen någonstans i mellangärdets muskler men spred sig snart till bröstet, höfterna och pannan, invaderade hela kroppen med sin förlamande kraft. Medan han stod där och lyssnade efter ljud från andra håll i huset försökte han gissa vad Ipek höll på med. Han såg en kvinna nere på gatan, och även om hon inte alls liknade Ipek trodde han att det måste vara hon. Så vacker snön var när den kom dalande från himlen!
Det är otroligt mycket stoff i boken. Jag förstår inte hur Pamuk lyckas hålla ordning på så många trådar samtidigt. Och huvudkaraktären, Ka, får såna stora insikter hela tiden, han är så dramatisk:
Han visste nu att den största lyckan i livet var att få famna en vacker, intelligent kvinna och sitta i ett hörn och skriva dikter.
Över lag är det en berättelse för mig, jag läser för handlingens skull, för att det känns som att jag borde. Inte för att jag skulle känna igen mig så mycket. Ka är för mycket, på något sätt, för gammal kanske och för poetisk. Men så kommer, insprängt i allt, stycken som gör det hela värt det ändå:
Vilken var skillnaden mellan kärlek och väntanskval? Precis som kärleken började väntanskvalen någonstans i mellangärdets muskler men spred sig snart till bröstet, höfterna och pannan, invaderade hela kroppen med sin förlamande kraft. Medan han stod där och lyssnade efter ljud från andra håll i huset försökte han gissa vad Ipek höll på med. Han såg en kvinna nere på gatan, och även om hon inte alls liknade Ipek trodde han att det måste vara hon. Så vacker snön var när den kom dalande från himlen!
Kommentarer
Trackback