bokfrossa II
Jag läste ut Hey Dolly. Känslostormarna, alltså. Den är så rolig, underbart vulgär och igenkänningsfaktorn är nästan läskigt hög. Det skulle kunna vara jag, bortsett från att jag inte röker, super eller har sex med män från klubbar. Och jag idealiserar inte nerdrogade rockstjärnor. Men tankegångarna. Och i samma andetag blir jag så ohyggligt avundsjuk, varför kan jag inte skriva sådär roligt, varför lyckas jag bara med allvarligheter och sentimentalitet.
Men samtidigt slår det ju mig att den här boken har blivit upplyft till skyarna, vilket måste innebära att väldigt många andra också känt igen sig i den, och då känner jag mig direkt lite skeptisk. Lite litteraturprostituerad. Fast så ska man ju inte tänka, bli inte så jävla alternativ Katja det är äckligt. Beatles och Bob Dylan har skrivit sina låtar till mig personligen och jag älskar Hey Dolly. Och det står jag för. Punkt.
För övrigt har jag varit och gett blod idag. Den förvirrade sköterskan som skulle sticka hål på mig misslyckades med vänster armveck och misslyckades nästan med höger armveck också, hon sa att det var för att jag styrketränar (om nu friskis&svettis-gympa till schlager kan räknas), blodkärlen blir hårdare då.
Nu har jag ont i båda armvecken, det har jag aldrig fått förut, i höger har jag så ont att jag knappt kan böja armbågen så att jag kan röra mitt eget ansikte. Är det så för alla tränande människor som ger blod? Men jag fick i alla fall två koppar till till min lilla samling.
Det kommer att dröja mer än ett år innan jag får ge blod igen.
Men samtidigt slår det ju mig att den här boken har blivit upplyft till skyarna, vilket måste innebära att väldigt många andra också känt igen sig i den, och då känner jag mig direkt lite skeptisk. Lite litteraturprostituerad. Fast så ska man ju inte tänka, bli inte så jävla alternativ Katja det är äckligt. Beatles och Bob Dylan har skrivit sina låtar till mig personligen och jag älskar Hey Dolly. Och det står jag för. Punkt.
För övrigt har jag varit och gett blod idag. Den förvirrade sköterskan som skulle sticka hål på mig misslyckades med vänster armveck och misslyckades nästan med höger armveck också, hon sa att det var för att jag styrketränar (om nu friskis&svettis-gympa till schlager kan räknas), blodkärlen blir hårdare då.
Nu har jag ont i båda armvecken, det har jag aldrig fått förut, i höger har jag så ont att jag knappt kan böja armbågen så att jag kan röra mitt eget ansikte. Är det så för alla tränande människor som ger blod? Men jag fick i alla fall två koppar till till min lilla samling.
Det kommer att dröja mer än ett år innan jag får ge blod igen.
Kommentarer
Trackback