släktbesök

Tre femtedelar av min finlandssvenska släkt är på besök. De pratar finlandssvenska. Den smittar. Verkligen. Det är farligt. Jag måste koncentrera mig för att själv inte falla in i den där sjungande mumindialekten. Inte för att jag har något emot att prata finlandssvenska - men jag tror att de skulle skratta, min dialekt är nog ganska amatörmässig. Den enda sorts svenska som jag kan prata någorlunda trovärdigt är stockholmskan, av den där tråkiga rikssvenskare sorten.

Imorgon har jag tenta på viljans frihet och som om det var meningen att göra tradition av det så vill min snuva inte gå över. Så jag kommer sitta där imorgonbitti och snörvla och vara helt urblåst i huvudet. Superkul.

Och som om det inte vore nog, så har jag fetaste finnen under näsan. Nu skulle någon, Jens tillexempel, kunna vara fyndig och säga att "vadå, hela du eller?" och mjölka mitt ursprung. Men så roligt är det inte. Den gör ONT. På riktigt. (Och det är inte mig jag menar, jag gör också ont ibland men inte nu, nu är det en varfylld röd sak under näsan som gör det helt omöjligt för mig att snyta mig som gör ont.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback