[under uppförande]

Idag har jag varit statist. Kirke skulle vara regiassistent på en novellfilm och jag kände att jag som bästis och allt detdär kunde ställa upp. Så jag kom dit, fick ta på mig sönderbrända kläder, blev helt svartmålad i ansiktet och som pricken över iet, fick jag låtsasblod kletat lite varstans på kroppen. För filmen handlade nämligen om ett bombattentat, och jag skulle spela olycksskadad.

Jag måste säga att det liknade Ricky Gervais serie Extras. Det var mycket väntande. Sittande. Kaffedrickande. (Fast jag dricker inte kaffe, så jag fick sitta och se på när de andra drack.) Och så några ögonblick av agerande, springa tvärs över olycksplatsen halvburen av en ambulansskötare som mellan tagningarna drog dåliga skämt och flörtade med mig. Sittande vid en staty bredvid ambulansen och bli omvårdad medan det riktiga hände någonstans där, långt borta.
Men det var kul att se Kirke in action. Hon ställde och styrde och hade verkligen koll på läget. Och för egen del var det en erfarenhet - nu vet jag att jag aldrig ska bege mig in i filmbranschen. Men om Kirke frågar snällt så kan jag nog tänka mig att vara statist igen (om så bara för att få kolla in de snygga ljudkillarna/producenterna/terroristskådespelarna...).