twenty-one things you might not know about me III
Iövergår recenserades den svenska översättningen av första boken i Libba Brays triologi - och recensenten tyckte om den! Hon skrev att det var en läsvärd symbolsaga. Jag är inte dum i huvudet! (Bara en sådär sex år efter i utvecklingen.) Så vad kan passa bättre än att avsluta den lilla följetongen kopierad från Libba Brays hemsida: tjugoen grejer du kanske inte vet om mig:
15. Läslus som jag är, är det ju fullkomligt omöjligt för mig att utse en alla tiders favorit. Men denna torsdag, fullkomligt övermättad med normativa etikteorier, känner jag för att rekommendera Agnes von Krusenstjernas serie om fröknarna von Pahlen, Joyce Carol Oates Blonde, Tillbaks av Åsa Ericsdotter och Douglas Adams Liftarens guide till galaxen.
16. Här skrev fru Bray att hon tycker om att bli skrämd och skrämmas, men eftersom jag inte tycker något speciellt om det och skräckfilm är en genre som jag inte alls förstår mig på, så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva som punkt sexton. Så jag går vidare till sjutton...
17. Som hyllning till en bok som Fru Bray hade läst som hette Five men who broke my heart, skrev hon om fem män som krossat hennes hjärta. Boktiteln fick mig att tänka på början på High fidelity. Nick Hornby är ju rolig. Men alltså, själv har jag lite svårt att skriva en lista på fem män som krossat mitt hjärta, jag har svårt att komma på en enda som i riktig mening krossat mitt hjärta. För som Feist sjunger, I'll be the one to break my heart. Man skulle nog kunna säga att jag har närhetsfobi. Jag är svårflörtad och klipper av innan någon kommit så nära att han kunnat krossa mitt hjärta. Följaktligen skulle jag nog kunna skriva motsatsen till en sån lista - fem killar vars hjärtan jag krossat. Men, jag menar, det skulle ju vara lite väl narcissisistiskt, så jag låter bli.
18. Jag är en av de där människorna som måste skriva. Ni anar inte hur många gånger jag har försökt sluta. Men det går inte! Det är värre en heroin (inte för att jag varit heroinberoende, men man kan ju tänka sig).
19. För ett par somrar sen åkte min mamma runt på den finska sydkusten, där min morfars släkt kommer ifrån, och släktforskade. Hon fick reda på att vi tillexempel har en anmoder från artonhundratalet någon gång som var ett medium. Hon höll predikningar i sömnen. Men eftersom det var just predikningar blev hon inte anklagad för att vara häxa, utan istället sades hon ha direktkontakt med gud. Folk kom och lyssnade på henne när hon pratade i sömnen!
20. Om jag skulle strandsättas på en öde ö och bara fick ha med mig fem oumbärliga skivor, skulle de vara: Joni Mitchells Blue, The Cardigans Super Extra Gravity, Chet Bakers My Funny Valentine, Regina Spektors Begin to Hope och Beatles Greatest hits 1967-1970.
21. Jag står inte ut med deckare. I bokform. På TV är det helt okej, och mysterierna och spänningsuppbyggandet är ju det som får mig att älska fantasyromaner. Men med deckare står jag inte ut. Jag hatar deckare!
Så, det var allt. Nu har jag egocentrerat mig nog för tre år, typ.
15. Läslus som jag är, är det ju fullkomligt omöjligt för mig att utse en alla tiders favorit. Men denna torsdag, fullkomligt övermättad med normativa etikteorier, känner jag för att rekommendera Agnes von Krusenstjernas serie om fröknarna von Pahlen, Joyce Carol Oates Blonde, Tillbaks av Åsa Ericsdotter och Douglas Adams Liftarens guide till galaxen.
16. Här skrev fru Bray att hon tycker om att bli skrämd och skrämmas, men eftersom jag inte tycker något speciellt om det och skräckfilm är en genre som jag inte alls förstår mig på, så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva som punkt sexton. Så jag går vidare till sjutton...
17. Som hyllning till en bok som Fru Bray hade läst som hette Five men who broke my heart, skrev hon om fem män som krossat hennes hjärta. Boktiteln fick mig att tänka på början på High fidelity. Nick Hornby är ju rolig. Men alltså, själv har jag lite svårt att skriva en lista på fem män som krossat mitt hjärta, jag har svårt att komma på en enda som i riktig mening krossat mitt hjärta. För som Feist sjunger, I'll be the one to break my heart. Man skulle nog kunna säga att jag har närhetsfobi. Jag är svårflörtad och klipper av innan någon kommit så nära att han kunnat krossa mitt hjärta. Följaktligen skulle jag nog kunna skriva motsatsen till en sån lista - fem killar vars hjärtan jag krossat. Men, jag menar, det skulle ju vara lite väl narcissisistiskt, så jag låter bli.
18. Jag är en av de där människorna som måste skriva. Ni anar inte hur många gånger jag har försökt sluta. Men det går inte! Det är värre en heroin (inte för att jag varit heroinberoende, men man kan ju tänka sig).
19. För ett par somrar sen åkte min mamma runt på den finska sydkusten, där min morfars släkt kommer ifrån, och släktforskade. Hon fick reda på att vi tillexempel har en anmoder från artonhundratalet någon gång som var ett medium. Hon höll predikningar i sömnen. Men eftersom det var just predikningar blev hon inte anklagad för att vara häxa, utan istället sades hon ha direktkontakt med gud. Folk kom och lyssnade på henne när hon pratade i sömnen!
20. Om jag skulle strandsättas på en öde ö och bara fick ha med mig fem oumbärliga skivor, skulle de vara: Joni Mitchells Blue, The Cardigans Super Extra Gravity, Chet Bakers My Funny Valentine, Regina Spektors Begin to Hope och Beatles Greatest hits 1967-1970.
21. Jag står inte ut med deckare. I bokform. På TV är det helt okej, och mysterierna och spänningsuppbyggandet är ju det som får mig att älska fantasyromaner. Men med deckare står jag inte ut. Jag hatar deckare!
Så, det var allt. Nu har jag egocentrerat mig nog för tre år, typ.
Kommentarer
Trackback