välgörenhet

Men så tänkte jag att det kanske inte är så snyggt, det här jag håller på med, att jag skriver värsta inlägget varje gång jag har varit och givit blod. Lite som att jag skryter över vilken bra människa jag är. Det är rätt osmakligt. Man ska inte skryta om sina goda gärningar. Det är fult av företag som gräver brunnar i Bangladesh att skriva sitt namn på en stor metallskylt bredvid, som om det egentligen handlade om reklam, som om de ägde människorna som drack därur. Jag kanske skulle sluta skriva om mina blodgivningar.
I våras, sista veckan i maj, var kändisfilosofen Peter Singer på besök i stan och höll en föreläsningssvit på Stockholms Universitet. Den handlade om utilitarismen, bistånd och människans natur. Hans tes var att vi bör ge mer bistånd åt fattiga länder. Ett av hans förslag till hur man kan få människor att skänka mer pengar var att göra det mer socialt uppmärksammat. Om alla som skänkte pengar berättade det och på så sätt gjorde det till en norm i samhället, så skulle åtminstone några av dem som inte gör någonting skämmas och börja ge bara för att passa in. Om vi började skryta om våra goda handlingar, så skulle det bli ett socialt krav, istället för som nu vara någonting som var och en gör privat och undviker att prata om.

Jag är medlem i Röda Korsets Ungdomsförbund och skänker Röda Korset en femtilapp med jämna mellanrum. Och så fort jag får en kallelese från Blodcentralen, går jag till Södertappen, äter macka och tappar mig själv på en halvliter blod.
Vad gör du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback