dax för filofax

Det luktar så gott hemma nu, hyacinter.

Efter en dryga timmen lång snöpromenad i skogen och tidig indisk middag på Söder med mamma, åkte jag vidare till Akademibokhandeln för att kolla in priser på kurslitteratur. Det är dyrt. Det säger jag er. Dyrt att ha skolböcker att läsa i.

Sen tittade jag runt bland almanackorna. Ett nytt år innebär en ny tideräkning och alltså behov av ett nytt sätt att rama in den. Tiden.
Jag drogs mot den fina hyllan allra längst bort i pappersavdelningen. Jag tror att det är tid för mig att köpa en filofax. Jag bläddrade i dem - jag vill ha en såndär liten som man måste skriva med pyttebokstäver i, med både almanacka, adressbok och anteckningssidor, plats för plastkort och kvitton och en ficka för tillexempel fotografier. Vissa hade tillochmed myntfickor. En sån vill jag ha. Kaotisk överambitiös ordningsmaniker som jag är. Det är dags för en filofax.
Men de är dyra. Jag köpte en sketen liten ficksak till almanacka att ha tillsvidare. Tills jag har fått första studiebidraget. Eller jobb. Eller lyckats hjärntvätta någon av mina närmaste till att köpa mig en filofax i tjugoårspresent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback