[under uppförande]

Jag saknar mitt långa hår. Jag känner för att klippa av mig det helt, det är så mittemellan och harmlöst nu. Snart är Martina Lowdens Allt slut. Det är bra.

Och nu har jag till slut skrivit in allt på datorn. Jag har nämligen inte varit helt sysslolös i höst. När någon frågat har jag sagt att jag inte gjort någonting. Och på sätt och vis är det väl sant. Ur alla andras utom min egen vinkel har jag inte gjort någon nytta. Kanske till och med onytta. Men för mig själv har jag skrivit. Något odefinierat, ett manuskript kanske, jag vill inte sätta namn för då kanske jag blir besviken. Fyrtionio sidor har jag skrivit. Tjugoåttatusenniohundrasextiosju ord sammanlagt. Och om det är så som Marcus Birro sa en gång i P3, att man vet om något är bra om det har gjort ont att skriva det, då är det här bra. Men nu pluggar jag. Nu har jag börjat spinna nya nät. Så jag lägger orden på hyllan. Jag vet inte om jag tänker återvända till dem. Jag tror inte att smärtan är så konstruktiv. Jag låter dem gå.