[under uppförande]

Jag läser Den allvarsamma leken. Jag är helt fast. Jag vet inte om det är hoppet från Allt som gör det eller om den verkligen är så fängslande, men någonting är det. Jag älskar de långa monologerna som karaktärerna för. Sånt finns knappt längre. Nu ska allting vara i huvudet, så självcentrerat. Och abstrakt. Det måste vara abstrakt och mystiskt. Den allvarsamma leken är inte abstrakt. Det är en historia.
Och Arvid frågar Lydia om hon är hans fylgja. Hon svarar att hon vill vara allt för honom. Själv vet jag knappt hur det uttalas. Än mindre vad det betyder. Alltså:

fylgja subst. skyddsande i nordisk mytologi, urspr. om ett övernaturligt väsen som i djur- el. kvinnogestalt antogs följa människan.

Naah. Så vackert.