film
Det behöver ju förstås inte vara fullmånen som fick mig att drömma så konstigt. Det kan också vara för att jag såg De förlorade barnens stad igår, alldeles för sent på kvällen för att vara hälsosamt. Jag insåg att jag saknar franskan. Jag satt och upprepade ord och meningar,
petit frère,
d'argent,
catastrophe,
jag vet inte vad Tobias kan ha tänkt om det, jag är inte så i vanliga fall. Jag skyller allt på sömnbristen.
Men jag tyckte om den, den var sådär härligt galen och det var Natalia som lånat den till mig. Och hennes smak kan jag alltid lita på. Den handlar om barns drömmar och en galen vetenskapsman och en stor och stark och enfaldig, men otroligt snäll man. Det känns som att det är en såndär film som fastnar och kommer dyka upp som association när jag minst anar det. Såna filmer tycker jag om.
I fredags såg jag Bobby. Den var också fin. Elijah Wood är det alltid ett nöje att se. Den hade så många trådar, den liksom sprang åt alla håll och kanter och kändes som ett riktigt tidsdokument av 60-talets slut i USA, trots att den gjordes för två år sen. Den utspelar sig under dagen då Robert F. Kennedy blev mördad, på hotellet där han skjöts. Det är en film som får en att känna sig rikare.
I lördags såg jag The Duchess med Kiera Knightley. Jag vet att man inte ska tycka om Kiera Knightley. Hon är alldeles för anorektisk och putar bara med läpparna hela tiden. Men nej, jag kan inte hålla med. Det kanske är kläderna som gör det, de fantastiska perukerna hon har i The Duchess och den där alldeles sagolika gröna klänningen i Atonement, men det är liksom något inuti mig som ömsom värms och ömsom darrande fryser när jag ser dessa två filmer.
The Duchess grundar sig på den riktiga Duchess of Devonshires liv, hennes politiska engagemang och intriger i aristokratins England under 1700-talet. Och ett bra kostymdrama går alltid hem hos mig, och som det här dessutom är ett gripande kvinnoöde, ja, vad kan jag göra? Vad jag grät. Helt utpumpad kände jag mig när jag sett den.Och det är som det ska vara. Om man inte känner något starkt efter att ha sett en film, då kommer den snart att smälta in i mängden och bli bortglömd. The Duchess kommer jag inte att glömma.
petit frère,
d'argent,
catastrophe,
jag vet inte vad Tobias kan ha tänkt om det, jag är inte så i vanliga fall. Jag skyller allt på sömnbristen.
Men jag tyckte om den, den var sådär härligt galen och det var Natalia som lånat den till mig. Och hennes smak kan jag alltid lita på. Den handlar om barns drömmar och en galen vetenskapsman och en stor och stark och enfaldig, men otroligt snäll man. Det känns som att det är en såndär film som fastnar och kommer dyka upp som association när jag minst anar det. Såna filmer tycker jag om.
I fredags såg jag Bobby. Den var också fin. Elijah Wood är det alltid ett nöje att se. Den hade så många trådar, den liksom sprang åt alla håll och kanter och kändes som ett riktigt tidsdokument av 60-talets slut i USA, trots att den gjordes för två år sen. Den utspelar sig under dagen då Robert F. Kennedy blev mördad, på hotellet där han skjöts. Det är en film som får en att känna sig rikare.
I lördags såg jag The Duchess med Kiera Knightley. Jag vet att man inte ska tycka om Kiera Knightley. Hon är alldeles för anorektisk och putar bara med läpparna hela tiden. Men nej, jag kan inte hålla med. Det kanske är kläderna som gör det, de fantastiska perukerna hon har i The Duchess och den där alldeles sagolika gröna klänningen i Atonement, men det är liksom något inuti mig som ömsom värms och ömsom darrande fryser när jag ser dessa två filmer.
The Duchess grundar sig på den riktiga Duchess of Devonshires liv, hennes politiska engagemang och intriger i aristokratins England under 1700-talet. Och ett bra kostymdrama går alltid hem hos mig, och som det här dessutom är ett gripande kvinnoöde, ja, vad kan jag göra? Vad jag grät. Helt utpumpad kände jag mig när jag sett den.Och det är som det ska vara. Om man inte känner något starkt efter att ha sett en film, då kommer den snart att smälta in i mängden och bli bortglömd. The Duchess kommer jag inte att glömma.
Kommentarer
Trackback