hälsningar från Hundby II
Nionde augusti
Idag regnade det hela dagen, förutom den lilla stunden efter lunch som jag bestämde mig för att sova middag (jag sover så dåligt här på landet, jag vet inte varför) fick jag veta efteråt. Då hade det tydligen till och med varit sol.
Jag gick ut i skogen i gummistövlar och regnjacka för att plocka blåbär. De var ganska många, blåbären, men små och fler hamnade i munnen än i hinken. Jag lyssnade på soundtracket från Mamma Mia och blev blöt. Jag sjöng med också.
När jag tagit mig ända ner till badbryggan hade jag inte ens lyckats fylla hinkens botten med blåbär. Men när jag stod där vid sjön och såg hattifnatterna dansa över vattnet, glömde jag helt bort bärplockandet, jag fick bara en sån plötslig lust. Jag klädde av mig och la mp3-spelaren i ena stöveln i hopp om att de inte läckte. Man vet ju aldrig. Och så dök jag i.
Sjön var helt stilla. Om det inte hade regnat hade vattenytan varit en spegel. Ljudet från dropparna som föll i sjön bildade ett ljust brus och man skulle kunna tro att det blåste för det susade i skogen. Men det var bara löven som träffades av regndroppar. Att det är sommar nu, att det är löv på träden, att man kan simma i sjön. Utan problem. Känna hur vattnet stryker huden när man simmar med bara näsan precis över ytan.
Regndropparna som föll studsade på vattenytan, som om de ville tillbaka till himlen igen, men så går det ju inte. De föll tillbaka ner i sjön och blandades med det mjukdoftande.
Sen frös jag resten av kvällen.
Idag regnade det hela dagen, förutom den lilla stunden efter lunch som jag bestämde mig för att sova middag (jag sover så dåligt här på landet, jag vet inte varför) fick jag veta efteråt. Då hade det tydligen till och med varit sol.
Jag gick ut i skogen i gummistövlar och regnjacka för att plocka blåbär. De var ganska många, blåbären, men små och fler hamnade i munnen än i hinken. Jag lyssnade på soundtracket från Mamma Mia och blev blöt. Jag sjöng med också.
När jag tagit mig ända ner till badbryggan hade jag inte ens lyckats fylla hinkens botten med blåbär. Men när jag stod där vid sjön och såg hattifnatterna dansa över vattnet, glömde jag helt bort bärplockandet, jag fick bara en sån plötslig lust. Jag klädde av mig och la mp3-spelaren i ena stöveln i hopp om att de inte läckte. Man vet ju aldrig. Och så dök jag i.
Sjön var helt stilla. Om det inte hade regnat hade vattenytan varit en spegel. Ljudet från dropparna som föll i sjön bildade ett ljust brus och man skulle kunna tro att det blåste för det susade i skogen. Men det var bara löven som träffades av regndroppar. Att det är sommar nu, att det är löv på träden, att man kan simma i sjön. Utan problem. Känna hur vattnet stryker huden när man simmar med bara näsan precis över ytan.
Regndropparna som föll studsade på vattenytan, som om de ville tillbaka till himlen igen, men så går det ju inte. De föll tillbaka ner i sjön och blandades med det mjukdoftande.
Sen frös jag resten av kvällen.
Kommentarer
Trackback