ett smakprov av det vilda livet
Oh boy, oh boy, oh boy, oh boy, vilken helg!
I lördags gick jag ut på tjugoårsklubb för första gången sen jag fyllde tjugo (för sådär ett halvår sen. Jag har fortfarande inte gått på Systembolaget).
Jag tog på mig en klänning och målade kajal runt ögonen, träffade Sofie och gick in på Debaser för att se Moto Boy stå på scen. Jag behövde inte ens visa leg. Det kändes lite onödigt, alltihopa, när man var arton var de ju alltid så noga med legitimation och vakten stod länge och granskade bilden på det där lilla kortet och sen såg han upp på en sött leende Katja (för jag blir alltid sån med män, det går inte att komma ifrån, söta flickeleendet och det går nästan alltid hem, männen faller som furor och ger mig allsköns fördelar, billigare pizzor och överdrivet mycket hjälp med tunga saker, och jag får dåligt samvete med mitt feministjag). Men nu brydde sig ingen. Jag ser likadan ut, tycker jag, jag har inte blivit äldre. Det är snarare som Bob Dylan sjunger, I was so much older then, I'm younger than that now. Men det verkade inte personalen på Debaser märka.
Sent omsider dök Moto Boy upp på scen och han stod där i rött läppstift och sina kindknotor och den fräsiga gitarren och skinnjackan som han efter andra låten öppnade, det var ju så varmt, och han hade ingenting under. Vackra män på scen med vackra röster och bara överkroppar under öppna skinnjackor - det får man inte uppleva så ofta. Det var en nästintill religiös upplevelse. När han sjöng Blue motorbike blev jag en liten våt fläck på golvet. Men det var jag inte ensam om, Sofie var också helt lyrisk och det visade sig vara riktigt kul att gå på klubb, se lite spelningar och dansa med Sofie. Jag som nojat mig så mycket. Jag kanske kan börja gå ut igen.
Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att hinna till farfar Larsens 80-årslunch. Och direkt därifrån till moster Kaarinas 53-årskalas. Hela pappasläkten och halva mammasläkten på en dag - det blev lite mycket. Det var som att gå från en värld till en helt annan. Till och med maten talade sitt tydliga språk. Farfar serverade en trerätters fisklunch catrat från Grand Hotel, serverat i en hyrd herrgård. Kaarina serverade en mycket våt potenstårta med två hela, skalade bananer stående rakt upp i mitten. Men jag tycker mycket om båda mina släkter så i slutändan blev det faktiskt riktigt trevligt.
Imorse ställde jag klockan på åtta och drog ut och SPRANG. Och när jag kom hem kokade jag havregrynsgröt till frukost. Jag känner mig hurtig som fan! (Havregrynsgröten luktade filosofistudier. Jag har russin, kanel och kardemumma i min gröt och jag åt det nästan varje morgon i våras - havregrynsgröt och sen dyka rakt ner i Kant och Platon. Jag vill igen! Jag vill fortsätta! Men i höst blir det spanska och vad ska man egentligen med en massa högskolepoäng i filosofi? Helt bortkastat.)
I lördags gick jag ut på tjugoårsklubb för första gången sen jag fyllde tjugo (för sådär ett halvår sen. Jag har fortfarande inte gått på Systembolaget).
Jag tog på mig en klänning och målade kajal runt ögonen, träffade Sofie och gick in på Debaser för att se Moto Boy stå på scen. Jag behövde inte ens visa leg. Det kändes lite onödigt, alltihopa, när man var arton var de ju alltid så noga med legitimation och vakten stod länge och granskade bilden på det där lilla kortet och sen såg han upp på en sött leende Katja (för jag blir alltid sån med män, det går inte att komma ifrån, söta flickeleendet och det går nästan alltid hem, männen faller som furor och ger mig allsköns fördelar, billigare pizzor och överdrivet mycket hjälp med tunga saker, och jag får dåligt samvete med mitt feministjag). Men nu brydde sig ingen. Jag ser likadan ut, tycker jag, jag har inte blivit äldre. Det är snarare som Bob Dylan sjunger, I was so much older then, I'm younger than that now. Men det verkade inte personalen på Debaser märka.
Sent omsider dök Moto Boy upp på scen och han stod där i rött läppstift och sina kindknotor och den fräsiga gitarren och skinnjackan som han efter andra låten öppnade, det var ju så varmt, och han hade ingenting under. Vackra män på scen med vackra röster och bara överkroppar under öppna skinnjackor - det får man inte uppleva så ofta. Det var en nästintill religiös upplevelse. När han sjöng Blue motorbike blev jag en liten våt fläck på golvet. Men det var jag inte ensam om, Sofie var också helt lyrisk och det visade sig vara riktigt kul att gå på klubb, se lite spelningar och dansa med Sofie. Jag som nojat mig så mycket. Jag kanske kan börja gå ut igen.
Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att hinna till farfar Larsens 80-årslunch. Och direkt därifrån till moster Kaarinas 53-årskalas. Hela pappasläkten och halva mammasläkten på en dag - det blev lite mycket. Det var som att gå från en värld till en helt annan. Till och med maten talade sitt tydliga språk. Farfar serverade en trerätters fisklunch catrat från Grand Hotel, serverat i en hyrd herrgård. Kaarina serverade en mycket våt potenstårta med två hela, skalade bananer stående rakt upp i mitten. Men jag tycker mycket om båda mina släkter så i slutändan blev det faktiskt riktigt trevligt.
Imorse ställde jag klockan på åtta och drog ut och SPRANG. Och när jag kom hem kokade jag havregrynsgröt till frukost. Jag känner mig hurtig som fan! (Havregrynsgröten luktade filosofistudier. Jag har russin, kanel och kardemumma i min gröt och jag åt det nästan varje morgon i våras - havregrynsgröt och sen dyka rakt ner i Kant och Platon. Jag vill igen! Jag vill fortsätta! Men i höst blir det spanska och vad ska man egentligen med en massa högskolepoäng i filosofi? Helt bortkastat.)
Kommentarer
Trackback